En veckostart med många timmars pluggande inför metodtentan, med virvlande löv utanför fönstren, promenadtid i blåsten och kvällshäng & hundbabbel hos en vän. En helt vanlig måndag, och samtidigt alldeles ovanlig. För det är så lugnt i huset, och det är bara en hund bredvid mig i soffan. Igår eftermiddag åkte Diezel nämligen med gulliga, rödhåriga […]
att släppa taget för en stund. Läs mer »
”Det spelar ingen roll, han är skotträdd så han ska ändå aldrig tävla bruks” Har jag sagt i flera år, och låtit Diezel skälla & härja under budföringen, & inte brytt mig i hans värdelösa spårteknik med hög näsa och vilda flackande i jakt på pinnarna. För ungefär tre veckor sedan ångrade jag mig. Och
när man gör sådant man inte trodde att man skulle. Läs mer »
Diezel fyller 6 år idag. Min vackraste, underbaraste & alltid lika glädjesprudlande prins. Han som det inte finns ord nog att beskriva hur mycket jag älskar, och som är både en gosig nallebjörn & en arbetsmyra. Han som finns där, tätt intill, oavsett om jag är glad är ledsen, alltid. Min klippa, som jag hoppas
världens bästa födelsedagspojke. Läs mer »
Så var helgen slut, och en ny vecka tar snart vid. Jag ligger nerbäddad i soffan bland filtar & hundar, bläddrandes igenom foton från dagen och kämpar mot tunga ögonlock. Jag har varit på vift från morgon till eftermiddag. Spårat & lydnadstränat tillsammans med goa och saknade Lotta, det var allt på tiden att vi
Prinsessan. Så var det måndag, tydligen. Röd dag också, insåg jag först när jag ringde veterinären upprepade gånger utan att begripa varför jag bara möttes av ett ”vi har stängt, återkom senare.” Tillslut, så gick det upp för mig, varför. Helgen har präglats av uppsatsskrivande & artikelletande, det sistnämnda måste vara djävulens påfund. Tokig blir
Tidig lördagmorgon & bilfärd till Flen för årets sista lydnadstävling. Sandra ställde upp som sällskap & hejarklack & kartläsare – TACK gumman! Jag var lite kluven om vi skulle starta eller ej, men vilken tur, att vi gjorde det. Nu fick vi lämna lydnadsåret 2013 med en BRA känsla, och med hopp inför nästa år.
Och vips, så var det torsdag och snart fredag. Och snön som föll, är nu ett minne blott. De senaste dagarna har varit fyllda från morgon till kväll med smått och gott. En av mina bästa vänner, Elin. Kom ner från Östersund i tisdags. Hon, som alltid finns vid min sida, oavsett milantalen oss emellan,
dagarna passerar snabbt. Läs mer »
När jag tittade ut genom fönster imorse, var marken vit på sina ställen. Och även fast jag förstår, att den här första snön inte är här för att stanna. Så skvallrar den om vintern som är påväg. & ger mig en lätt ångestklump i magen. För min del kan vi gärna hoppa över
Prinsarna, tröttheten & jag har krupit ner i soffan efter en fullspäckad helg. Vi har verkligen varit igång från morgon till kväll hela helgen, puh. :-) Det var så härligt att få krama om Julia vid tågstationen igen i fredags, att det redan hade gått ett helt år sedan de var här sist, hon
spårbilder, frustration & ny inspiration. Läs mer »
a Jag har lydnadsklurat en hel del under veckan. Lydnadsklur – som blivit mer Diezelklur… För man glömmer ju så lätt, sådant som varit jobbigt, under åren. Jag tänker att Diezel alltid varit som han är idag – en ganska speciell, men just nu hyfsat mentalt stabil hund, alltid glad och positiv, inga problem med
& faktumet, att vi kanske redan nått det största målet. Läs mer »