Så, idag. Kom den där dagen, som jag fasat lite för. En vanlig onsdag, men ändå inte. Det är en 9:e Mars idag. Ett datum som smärtar. Ett år sedan Elvin somnade in, föralltid. Ett år sedan, den värsta dagen i mitt liv. Minnena från den dagen har cirkulerat i huvudet hela dagen, och tårarna har […]
Elvin, för precis ett år sedan. – Efter några välbehövliga dagar i norr är jag tillbaka i Västerås igen. Dagen har spenderats med vänner och med hundar, och varit en bra sådan. Men på samma gång har den varit tung, med huvudet fullt av funderingar inför vad jag ska göra av livet framåt, och över allt
för ikväll är smärtan densamma. Läs mer »
Det här året kommer tveklöst ta priset som det hittills mest oförutsägbara, jobbiga & tårfyllda året. Och det är ju sådant ibland, Livet. Vilket bara är att acceptera, och ta sig igenom. Men inte fasen är det enkelt. En av det oförutsägbara skeendena har i alla fall varit enbart positiv. Faktumet att Border Collien jag
Jag vet inte riktigt hur. Men på något sätt har dagarna under veckan passerat, och imorgon har det redan gått en vecka. Det är fortfarande lika tomt, det gör fortfarande lika ont och känns fortfarande lika förbannat orättvist. Och det känns fortfarande som att något inombords försöker kväva mig, vissa stunder. Men det går. Jag
och det konstiga faktumet, att livet fortsätter. Läs mer »
Elvin. Den vackraste, galnaste, mest kärleksfulla & alltid lika glada Elvin. Han finns inte hos mig mer. Hans äventyr fortsätter någon annanstans nu, ovan molnen. En hund som inte ens har fyllt fyra år ska inte behöva gå med smärta varje dag. Sedan i höstas har vi kämpat med smärtor i flera delar av hans
you’ll be in my heart, always. Läs mer »
Jag har följt flera vänner och bekanta som kämpat sig igenom långa rehab & viloperioder tillsammans med sina hundar. Ibland med ett gott resultat, ibland inte. Jag har verkligen beundrat deras styrka och deras tålamod, men jag har aldrig riktigt förstått allt som faktiskt ligger bakom. Inte förstått att det är så mkt mer som följer med
Måndag, ny vecka & idag var det så dags igen. För ytterligare ett veterinärbesök för Elvin. De senaste fyra månaderna har tre olika veterinärer (en av dem även kiropraktor), flera fysioterapeuter samt laserspecialisten Linda känt på honom. Det började alltså med smärtor i ländrygg & baktassar, röntgen utan något konstigt, rehab i månader med enbart
fångade i ovissheten. Läs mer »
Jag landade precis hemmavid. Ögonen svider för att jag är så trött, men det gör inte så mycket. Det är ju fredag nu, & helg. Efter skolan igår så klev jag på ett första jobb-pass på ett nytt extrajobbs- ställe, gick av under förmiddagen idag (med bra känsla efter första passet, kul!) & svischade direkt till
ljusglimt i novembermörker. Läs mer »
Och så trillade vi visst in i Oktober. Efter att ha avslutat septembermånaden med veckostart hos ReDog. Jag har märkt att Elvin varit väldigt spänd i ryggen till & från ett par veckor, så Stefan kollade igenom honom i måndags. En rejäl smärta i ländryggen & orytmisk gång konstaterades. Jag åkte hem med klump i
att säga hej till oktober. Läs mer »
Tänk va, att han fyller 3 år idag. 3 år! Det är galet att det redan gått så lång tid, sedan den där vilda lilla valpen svischade in och vände upp&ner på hela mitt liv. Men samtidigt, känns det som att det var igår han föddes. Jag minns det så väl, men är ändå glad