Kategoriarkiv: Tävling

när man gör sådant man inte trodde att man skulle.

”Det spelar ingen roll, han är skotträdd så han ska ändå aldrig tävla bruks”

Har jag sagt i flera år, och låtit Diezel skälla & härja under budföringen,
& inte brytt mig i hans värdelösa spårteknik med hög näsa
och vilda flackande i jakt på pinnarna.

För ungefär tre veckor sedan ångrade jag mig.
Och lät Diezel påbörja omskolningen till brukshund
– vi behövde något nytt att greja med, för att inte tappa bort teamkänslan helt pga
Elitlydnaden & tillkommande faktorer som blåst iväg den…

Så de senaste veckorna har vi näringsspårat nästan varje dag, ställt krav på hur budföringen ska se ut,
gått fritt följ med koppel på igen & tränat in ett framförgående.
& Diezel har svävat på moln efter att fått så mycket mer träningsfokus riktat på sig,
än vad de senaste månaderna inneburit.

Träning kräver tävling, så jag spontananmälde till en Appell förra veckan,
och strax före 5 imorse hämtade jag upp Lajjan & Saga.
Bilen rullade mot Karlstad, och den ena domaren tyckte vi var
galna som åkte nästan 20 mil enkel för att tävla en Appell.
Men en solig Aprilsöndag är ibland en roadtrip innehållandes massor av skratt,
alldeles rätt. Galet eller ej.

Diezels spår hamnade sida vid sida med skjutbanan,
där det började smattra strax efter att jag blivit avlämnad.
Skott på skott på skott… Jag blev nästan gråtfärdig, och tänkte att vad fan utsätter jag min skotträdda hund för.
Men jag plockade ut honom ur bilen när det tystnat, han var lite skärrad men avreagerade nästan direkt.

Mitt i spåret började det skjutas igen, och han lyfte inte ett öra.
Allt fokus var på spåret. Det är helt otroligt.

Han som försvunnit under bordet så fort en låda stängts hårt, om de åskat ute, man har smällt med ett tuggummi eller häftat med en häftapparat &
han som fick bryta efter första skottet
vid MH:t ”för att inte förstöra hunden helt.”

Han debuterade i appellspår sida vid sida med skjutbana idag,
och jag tror inte att någon har blivit så glad över 6/6,5 poäng på ett spår någonsin.
Ett tapp vid sista vinkeln (han gick in på ett gammalt spår och hittade en burk med någon annans godis innan han hittade tillbaka till sitt eget), och någon snurr i början av spåret. Men alla pinnarna in.

Jag var så nöjd.
SÅ nöjd. Främst över att Diezels skotträdsla
tydligen avtagit av sig själv under åren jag undvikit det.

Resten?

Se till att fixa framförgåendet & budföringen nu hjärtat, resten gör vi på rutin.
Sa jag innan vi gick in. Och det lyssnade han visst på.
Min fina. Uppflyttade till Lägre blev vi.
Utan ljud, grästugg eller frustration.

Vi behövde det här.
Jag, för att känna att jag duger till att träna hund.
Han, för att stärka själförtroendet på tävling.
Vi, för att se att vi har kvar den… att den faktiskt finns där,
om än något gömd.
– teamkänslan. ♥

5,5 poäng.

5 svar

Tidig lördagmorgon & bilfärd till Flen för årets sista lydnadstävling.
Sandra ställde upp som sällskap & hejarklack & kartläsare – TACK gumman!
Jag var lite kluven om vi skulle starta eller ej, men vilken tur, att vi gjorde det.
Nu fick vi lämna lydnadsåret 2013 med en BRA känsla, och med hopp inför nästa år.
Mikael Ivanov dömde. Han var konsekvent i sin bedömning,
uppmanade oss att se till att ha roligt på planen, och fanns kvar för diskussion och tips efteråt.
Tumme upp för sådant. :-)

Jag kände mig nöjd med Diezel redan efter gruppmomenten, 8 poäng på bägge då han hade nosat lite vid sittandet, och så bjöd han på ett par skall när jag hade satt honom upp efter platsen
(tror han andades ut lika mycket som jag – dock ett par sekunder för tidigt ;-)).
Men poängnerdrag eller ej – han utförde momenten korrekt,
trots att hunden bredvid klev upp under sittandet.

Programmet sen.
Jag försökte vara lugn & peppig, medan Diezel var hetsig & peppig.
Allt genomfördes med som lägst 6,5 (z:at, missat första skifte).
9 på vittringen som krånglade lite i förrgår, och 9,5 på rutan. I övrigt 8:or & 7:or.
BRA för att vara Diezel! Ingen nolla!
Han försökte tydligen ta gräs när jag lämnade honom vid inkallningen (märkte att sand inte var så gott, och försökte inte mer sen ;-)), och det märktes att faktumet att inte kunna tugga gräs gjorde honom ganska frustrerad vilket ledde till en del ljudande i transporterna.
MEN – ljud mellan transporter kan jag nog lära mig kontrollera, och ljud i moment leder enbart till poängavdrag (inga oifrånkomliga nollar pga att han börjar tugga gräs, och inte kommer ur det).
Flera onödiga poängbortfall som jag troligen själv kunnat hindra om jag varit tydligare,
men jag känner mig verkligen jättenöjd med dagens start.
Vi slutade på 250,5 poäng och placering 2/5.
Men det kändes i hjärtat som både förstapris och vinst.

Förstår ni skillnaden – istället för ungefär två evigheter bort från förstapriset & massor av frustration över grästugg, var vi nu ynka 5,5 poäng därifrån och åkte hem med toppenfeeling.!
Ett skall mindre, och ett tydligare kommande vid fjärren, så hade vi fixat det.
Det är nära nu!!! :-)

Gräsfria inomhustävlingar är Diezels chans till championatet.
Nu ska här anmälas! ;-)

och hopplöshetskänslan.

8 svar

Kände mig inte ens nervös imorse, när vi rullade iväg mot lydnadstävling.
Tvärtom – kände mig lugn, och kände att idag blir en bra tävling.
Diezel har ju gått kalas på träningarna senaste veckan.

Men näe. Han satte sig upp på platsen, efter att jag gått bara några meter, missade sättandet i z:at (som är hans finaste skifte),
hade ingen aning om vad ”rutan” var för kommando (ja, vi har tränat på att dirigera om – men idag tittade han på mig som att jag sa något helt nytt…), och tuggade gräs i flertalet moment.
Jag älskar den där hunden över allt annat.
Men just nu undrar jag vad problemet egentligen är. Är det jag som är totalt värdelös på det här men att ingen vågat tala om det för mig?
Det som i mina ögon är bra träningspass kanske egentligen är helt jäkla kassa?!
Det börjar ju bli ett skämt, att det ALDRIG kan få fungera på tävling.
Och jag är så less på tävlingsledarnas försök att skoja till det om hans grästugg.
(Även om det självklart inte är deras fel, och de har ingen aning om hur stort problem det är.)
Hur tog vi oss ens till eliten, kan man ju undra?!

Jag veeet att det inte hjälper ett dugg att sitta här och klaga.
Men det känns så tråkigt, att inte få cred för all tid som läggs ner.
Han har ju exempelvis varit helt trygg i platsmomenten i veckan, med olika hundar, olika platser, olika avstånd till gömslet.
Annat folk på planen, utan annat folk på planen… osv, osv.
Vi har även kört mycket sitt kvar & plats i vardagen, för att nöta det ytterligare.
Vi har tränat programmet tävlingsmässigt, och även jobbat på vissa problembitar vid sidan av.
Ändå dyker det upp konstiga, oväntade beteenden.
Nåväl.
Lät honom köra en vittring, som han gjorde bra.
Belönade massor och gick av planen.

Det hjälper inte vara bitter, men jag är det ändå.
För jag vet inte vad jag ska ta till.
Att lyckas få tior rakt igenom – det kan jag köpa är svårt,
men att få hyfsade poäng på alla moment, det kan väl ändå inte vara så jäkla svårt. :-(

Bitter, uppgiven & frustrerad.
Och det tänker jag tillåta mig att vara.

Vi hörs när motivationen återvänt.

uppflyttade till lägre!

6 svar

Vissa dagar svämmar hjärtat över att kärlek & glädje.
Och idag är just en sådan dag. ♥

Bruksdebut stod på schemat. Debut för både mig & Elvin i appellspåret,
& jag skulle kunna skriva massor. Men orden infinner sig inte riktigt som jag vill ikväll.
Tröttheten har tagit över så orden bara trasslar ihop sig, när jag försöker formulera mig.
Slutresultatet blev i alla fall en silverplacering på 247,25 poäng & framförallt – UPPFLYTT till Lägreklass.
Dagens bästa måste vara hans samlade attityd vid sidan av planen & under platsliggningen,
och såklart – att han fixade framförgåendet trots att det på tävlingsplanen blev första gången det länkades ihop till ett helt moment,
och kördes med kommendering. (Ej befäst moment & en vild chansning som gick hem, wiihoo!)

Jag var alldeles skakig när jag fick poängen.
Jag hade inte väntat mig att vi skulle klara det, då jag hela veckan gått
och haft ångest över faktumet att så många bitar inte varit färdiga,
men att fokus legat på tentan, och tiden därför inte räckt till att träna ordentligt.

Men det gick alltså ändå. Bäst när det gäller, är han, vildungen.
Är så glad att Linda övertalade mig igår, när jag övervägde att låta bli att starta.
Och att hon var med på tävlingen hela dagen idag, och peppade & hejade.
Hade hon inte varit på plats med sitt lugn, så hade jag varit betydligt mer nervös.
Guldvärt vännen. ♥

En kalasdag kort & gott alltså.
Väl anordnad tävling av Kungsörs BHK, jättetrevlig klubb!
Det var bara fyra deltagare dessuom, så allt flöt på snabbt. Planen var bra & spårmarkerna fina.
Efter tävlingen firade jag och Linda med god lunch i solen, och jag tillät mig själv att andas ut ordentligt,
efter den här stressiga veckan.
Även om den på flera sätt varit bra, är jag glad att den är över nu.
Och att den avslutades på bästa sätt!

Sen så bara måste jag skriva världens största grattis till Maja & Nittra som blev uppflyttade till högrespåret idag.
Helt underbart, det var de så jäkla värda. Duktiga, duktiga dom!

ellabella uppflyttad till klass treeee!

12 svar

Klev upp sådär omänskligt tidigt imorse, efter en lång stunds övervägande
(är det verkligen värt att köra flera timmar till Ockelbo, själv, en tidig jäkla lördagsmorgon, för att tävla lydnad…?).

Iväg kom vi, jag och hundarna. Och det var ju tur det.

Diezel satte nästan full pott på gruppmomenten (10/9,5). SÅ glad.
Äntligen kändes han helt trygg, även på tävling.

Jättetaggad sedan innan de var vår tur, vi gick & gick & gick fritt följ för att han skulle gå ur sig lite innan, men utan större framgång.
Överlag var det mycket frustration i början av programmet – vilket leder till grästugg.
Vid metallen råkade han sedan ’glömma’ ta hindret tillbaka, aldrig hänt förr,
han måste ha trampat snett, slagit i en tand vid gripandet eller något som fick honom ur balans.
En nolla blev det även vid dir.apporten då han tuggade gräs vid konen & därav var ofokuserad, så att han inte såg högerapporten sedan.

Jättenöjd dock, över att jag kunde stanna honom & dirigera om, när han först sprang åt höger, när rutan var åt vänster.
OCH så har jag såinihelvetenöjd över 10:orna på vittringen & fjärren.
Trots att han tyckt vittringen varit jättejobbig på träningarna i veckan (men löst det efter någon tugga gräs),
så gick han ut lugnt & metodiskt och gjorde det så himla fint idag på tävling,
jag fick nästan tårar i ögonen när jag såg att det var rätt pinne han kom med.
Och han såg så himla stolt ut.<3
Vi avslutade med att domaren sa att hon var avundsjuk på hans fina fjärr & undrade om jag kunde dela med mig av mina knep.
Då blev jag glad, och vi kunde gå av planen med en bra känsla,
även om besvikelsen såklart ändå gnagde lite, över att det inte gick hela vägen.
…den här gången heller.

Nåväl. Bara att ladda om.

Elvin var ju också anmäld. Debut i klass 2.
Efter en förmiddag i bilen, var han ju inte i sitt bästa lydnads-mood, snabbt konstaterat.
Han fick i all fall hänga med ute vid planen så länge det gick, köra igenom moment vid sidan av och gå en promenad,
i hopp om att lite energi skulle hinnas göras av med.

Det gick sådär, och platsliggningen blev en jäkligt jobbig historia med en pipande Elvin, som såg ut att ha myror i HELA kroppen.
Två andra hundar klev upp, o hämtades av sina förare, vilket ledde till en ganska orolig stämning.
Tyst var han inte, och lugnt låg han inte, men han låg kvar de tre långa minutrarna, puh.

Dags för lydnaden sedan.
(här ger jag cred till mig själv som inte grämde mig det minsta över att vi bara fick en sjua på platsen! Det brukar ju vara typiskt mig, annars. )
Och härregud. Visst att Elvin alltid är glad & taggad när vi tränar, men inte SÅHÄR!
Vi gick verkligen in i en bubbla under programmet.
Han fick inte möjlighet till minsta utsvävning mellan momenten,
jag vågade knappt ens andas ”bra” då det kändes som att han skulle kunna flippa ur precis när som helst.
Vid apporteringen passade han på att lattja lite och jag tänkte att ”nej fan – nu drar han säkert ett ärevarv”, inte för att det är något han gjort,
men man såg den där busblicken glimma till i ögonen.
Som tur var, kom han på sig själv. ;-)

Men fasen alltså. Trots att han var så speedad, så var han så häftig att gå med på planen idag, Elvin.
Det var KUL att tävla!
Ni som känner honom, vet ju hur flamsig han blir när det slår över…
så faktumet att han höll sig precis under det läget, med bra fokus gjorde mig stolt!
Jag blev ännu mer glad när jag såg betygen sen, och vi fick stå högst upp på pallen.
Åh, är så glad! Lydnadsmålet med honom för i år är uppnått,
trots att det stundvis känts som att vi inte skulle kunna tävla på flera år.
Nu har vi lite smått & gott ur klass3&Elit att kunna testa och pyssla med inomhus i höst & vinter, KUL!

Jag är så tacksam för att jag har så många omtänksamma & duktiga träningsvänner,
utan peppning, inspiration & hjälp från er, skulle jag och grabbarna inte komma framåt det minsta.
Hoppas ni förstår hur värdefulla ni är! :-)

lydnadsdebut.

5 svar

Två kvällar i rad nu har vi befunnit oss på Järvsö Brukshundklubb & lydnadstävlat.
En väldigt trevlig klubb förövrigt! :-)

Diezel har tävlat Eliten båda kvällarna. Igår med väldigt fin känsla genom hela programmet!!
Inga konstiga saker som dök upp, utan endast sådant jag vet att han skulle kunna förbättra.
10:a på metallen, 8:a på vittringen & 9:a på dirigeringsapporteringen plockar vi med oss!
Dock la han sig under platssittandet igår, synd, men inte helt oväntat då han känts osäker de senaste passen gällande det.
Alla fem elithundarna som deltog (!) la sig förövrigt.
Det som gör mig frustrerad är att han under kvällens tävling, till min stora glädje utför sitt i grupp bra,
men sedan oväntat sätter sig upp under platsliggningen, tydligen precis när jag lämnat. Så trist.
Han kändes lite loj redan när vi gick in på planen sedan, trots försök att peppa igång.
Valde att bryta efter något moment då han inte kändes helt med. Onödigt att traggla på med dålig känsla.
Det tändes dock ett litet hopp om förstapris under gårdagens start, så jag ska göra allt för att hålla fast vid det…
Någon gång måste det ju gå, men han läser ju mig som en öppen bok,
och känner väl att min tro på oss inte är riktigt hundraprocentig efter x antal misslyckade starter.

Igår kväll var det även dags för Elvin att starta sin tävlingskarriär.
I och med att han var som på en annan planet i förrgår, hade jag inte bestämt om jag skulle starta eller inte, förrän igår eftermiddag.
Men efter en dag med spår, uppletande & lydnadsträning kändes han ganska lagom sansad.
Jag kände mig jättenervös, främst för platsliggningen, men allt flöt på fint och jag är så nöjd med vår debut.

Poängen blev som följer:
Platsen: 10
Tandvisning: 10
Linförighet: 8 (sitter snett, släpper ngt)
Läggande: 7,5 (släpper ngt vid transport, dk upp)
Inkallning: 10
Ställande: 10
Apport: 10
Hopp: 9,5 (avslut)
Helhet: 9,5 (trevligt, samspelt ekipage)
Totalt: 185,5 p & en förstaplacering av 7 ekipage.
Tänka sig, mitt lilla troll!

Uppfattar inte Elvin som lika känslig för min prestationsångest och nervositet som Diezel är, vilket jag är glad för.
Och även om det bara var en lydnadsetta så är det skönt att vi ändå är igång lite nu,
trots att många bitar ännu ska falla på plats i Elvinhjärnan. :-)

hopp.

5 svar

Vi tävlade ikväll igen, jag & Diezel.
Jag skakade lätt av nervositet under platsmomenten, haha.
Han fick lite nerdrag för nosande, men han låg still & satt still. Huvudsaken!
Jag var rädd att sätta sig upp under platsen skulle bli någon ny grej, men som tur var inte.

Det var varmt & kvavt för både hundar och förare ikväll, vilket märkes väl på prinsen.
Tempot var stundvis lågt, och fokuset inte riktigt där det skulle.
Men han kämpade på. Även när han tyckte det blev svårt.
Jag lyckades inte riktigt dirigera in honom helt i rutan då han tyvärr ställde sig precis bredvid, så det måste vi träna på.
Vid dirigeringsapporteringen gick han åt rätt håll, men såg den nog inte och valde då att istället att vika av mot mittapporten.
Han tyckte att det blev jobbigt när jag stannade honom och skulle dirigera om, men han samlade ihop sig och tog sen rätt. Likaså vid vittringen – han tyckte att det var jättesvårt, tuggade gräs, tittade på mig, tuggade gräs igen, men hittade sen rätt. Blev så glad för det!
Jag valde att bryta vid ett bra uppsitt i fjärren, för att kunna gå av planen utan frustration. Det förtjänade han.

Plockar med mig att han var tyst i fria följet, att hans z:a skiften varit fina och stabila två tävlingar i rad
& att han trots min nervositet, sin egen osäkerhet och värmen ändå lyckades hålla det fokuset han gjorde och genomföra alla momenten.
Fick en liten känsla av att vi kanske är på rätt väg ändå, och tänker fortsätta skippa detaljträning och bara jobba mot att få en stabil grund.
Han behöver lära sig att hålla ihop & ha förväntan uppe hela programmet.
Dock finns en del ”enklare” detaljer vi skulle kunna samla poäng på, så lite ska vi självklart fila också.
Fick en del tips att tänka på ikväll, så det ska skrivas ner och jobbas med.
Ska se till att anmäla till flera tävlingar framöver, vi behöver det, både Diezel och jag.
Samt åka iväg och träna med nya människor & på nya klubbar.
Vi ger inte upp, vi ska ha championatet i år. :-)

reload.

2 svar

Träningen har känts bra på sistone, helhetsfokuserat utan koncentration på detaljer.
Endast lagt krut på att få ihop en helhet av momenten.
Och det har känts som att nu skulle det kunna fungera, som att vi skulle kunna gå ut och göra en tävling jag kunde känna mig nöjd med.
Det har inte varit så mycket grästugg på sistone, han har varit tyst i fria följet och känts balanserad.

Men, så slås man ner igen.
Och nya saker dyker upp. Ikväll satte han sig på platsen, och satt som ett ljus tiden ut.
Jahapp. 20 poäng bort direkt, härligt utgångsläge
( inte omöjligt, men med svaga tävlingsnerver och låg tro på egen förmåga räcker -20 till att sänka självförtroendet ganska mycket tyvärr).
Med startnummer 1 fanns inte så mycket tid att ladda om på, men vi körde i alla fall.
Jag gjorde honom inte rättvisa i fria följet, var själv väldig ofokuserad och gick inte alls som jag brukar. Men, han var överlag tyst och gled inte fram i sakta marschen.
Z:at gjorde han jättefint, och fick en 9:a trots mitt icke-fokus. Den tar vi med oss.
Inkallningen gjorde han också okej, lite segt ställande, men inget grästugg & ett snabbt läggande. Dessutom bättre fart än tidigare på sista sträckan.
Jag är jätteglad att han sen hittade rutan på ett självsäkert sätt.
Tyvärr var jag sen med stå-kommandot, och snabb med ligg-kommandot, så han hamnade lite utanför.
Men han gjorde helt rätt, så jag valde att bryta där för att han skulle få avsluta bra på tävlingsplanen.

Jag förmodar att det inte kommer bli bättre för att jag deppar, överväger att lägga alla satans lydnadstimmar på något bättre
eller ge upp försöken att förstå Diezels komplexa hjärna och bara fokusera på Elvin osv, osv.
Nej. Slutdeppat. Det enda som kommer ändra situationen är att träna mer.
Mer med störning, mer i tävlingssituation
& även försöka stärka mitt eget självförtroende, och våga tro att vi kan.

Och jag tänker att, för varje misslyckad tävling,
så borde väl glädjekvoten när förstapriset väl nås, bli allt högre?

= jag kommer vara hur jävla lycklig som helst när vi väl får det här att funka.

inspirationskällor.

2 svar

Min facebook har under dagen mestadels innehållit uppdateringar från vänner & bekanta som varit ute och tävlat.
Och hur taggad blir man inte av det? Har inte känt mig såhär sugen på att tävla på länge!

Under förmiddagen var jag i Örebro och kikade på Linda & Ediths lydnadsdebut,
och även om poängen inte räckte riktigt hela vägen fram, gjorde de en toppeninsats.
De är ett fint team! ♥
Flera av Folsbergavalparna har visat upp sig på olika sorters tävlingsbanor på sistone, vilket är så roligt, härliga valparna.
Det ger inspiration till mig och mitt eget E-barn. I sommar ska vi också tävla!

Ytterligare inspiration under dagen har två av de grymmaste träningsvännerna bidragit med,
Susanna & Wilda som blivit uppflyttade till Högre spår och Towa & Arko som tagit IPO Cert.
Blir så glad och imponerad, de är förjäkla duktiga, de där brudarna!!

När Linda tävlat färdigt följde jag med henne & Matilda till Sala där det vankades vallträning för deras del.
Jag och mina grabbar hängde lite i hagen och kikade, och passade annars på att spåra och träna lite uppletande i närliggande skog.
Väldigt skönt avbrott i tentaskrivandet tack vare sol & goa tjejer! :-)

tävlingstankar.

2 svar

Lördagkvällen blev en trevlig sådan och spenderades i Fagerstas inomhushall tills klockan var sent, sov sen några få timmar innan det var dags att kliva upp igen, för att åka iväg till Surahammar. Hundfolk alltså, knäppa!

Det var i alla fall tävlingsdags imorse, och jag var grymt nervös. Främst över gruppmomenten, då han helt oväntat reste sig sist vi tävlade.
Men både sitt i grupp & platsliggningen gick bra. Han låg till och med med hakan i backen när jag kom tillbaka, väldigt skönt!

Bedömningsmässigt var det inte den enklaste tävlingen vi varit på, om vi säger så. Med SM-Domare x2 på planen. Domare & bakdomare.
Men även om poängen blev låga, så känner jag mig ändå nöjd med flera delar.
De största felen idag berodde helt och hållet på missar från min sida. Den där jäkla nervositeten alltså.!
Men får vi lite rutin på lydnadstävlandet framöver så kanske det blir ordning på det, så att jag kan gå rätt i z:at, låta bli att förstöra rutskicken osv… Hoppas jag. ;-)

Nåväl, fokus på det som var bra idag!
Han kändes riktigt fin i fria följet, inte så hetsig som jag trodde han skulle vara i och med tävlingssituation.
Roligt att språngmarschen blivit så pass mycket bättre att den är bra även på tävling.
Vid rutan strulade jag som sagt till det för honom, men jag är ändå nöjd över att jag lyckades dirigera om honom så att han tillslut hamnade rätt.
Jag lyckades låta bli att bli frustrerad, och han klarade av att jobba vidare på avstånd trots att det blev fel från början. Det är framsteg för oss båda två.
Utöver det är jag glad att han tog rätt apport vid dirrigeringsapporteringen & framförallt så är jag jättejätteglad att han tog rätt vittringspinne!
Dessutom kändes det skönt, att de missar som uppstod inte kom som några totala överraskningar. Det är lättare att ta sådant man vet att man behöver jobba på, än när helt oväntade saker sker.

Summan av kardemumman, Diezel är världens finaste hund & jag är nöjd med hans insats. ♥
Jag ska bara se till att sköta mitt ordentligt också, i både träning & tävling. För vi ska ha det där satans championatet i år, så är det bara.!

tävlingen.

Lämna ett svar

Gårdagens lydnadstävling, ja.
Planen var en lerpöl och enligt de andra elitekipagen den svåraste de tävlat på tekniskt sett, då momenten var uppställda så nära varandra, med hopphinder, koner & tält i en klump.
I ett försök att undvika den värsta leran.
Jag är verkligen glad att jag inte var där själv, utan hade Julia med mig.
Vi deppade ihop i bilen påvägen hem, och lyckades sen lyfta varandra och våra fina hundar, och hitta de bra delarna.
För det var inte enbart en dålig tävling.

Det tråkigaste är att Diezel tog gräs vid flera av momenten, vilket sänkte poängen markant.
Exempelvis vid dirigeringapporteringen & inkallningen, som han utförde så himla fint.
Men gräsätande vid konskicket och avslutet vid inkallningen, drog självklart ner poängen.
Även vid vittringen och konskicket till rutan tog han gräs.
Så. Jäkla. Frustrerande.

Men det fanns bra delar också. Flera stycken faktiskt.
Han gjorde ett så himla fint fritt följ, det bästa på länge med kommendering, och han satte sig i alla halterna trots att det var lerigt.
Dessutom hittade han till rutan, gjorde fina gripanden av apporterna & samlade ihop sig ute vid vittringen när jag gav ett DK, och lyckades sluta med gräsätandet och hitta rätt pinne. Han var balanserad i alla transporterna och krigade på fint genom hela programmet, även om han tyckte det stundvis var svårt.
Jag hoppas verkligen vi ska få ordning på gräsätandet så småningom också.

Julia & Kaj hade ett par ynka poäng kvar till förstapriset, så synd på några missar.
Kaj kämpade verkligen på så jäkla bra genom hela programmet, så de hade förtjänat deras sista förstapris!
Ett himla fint team är de, hursom, och jag är lyckligt lottad som får ha Julia som vän.
Tack snälla du, för att du är så ärlig och bra. Jag hade inte lyckats plocka fram de bra delarna från gårdagen utan ditt stöd. <3

henrik fexeus & känslan av att hamnat helt rätt.

Lämna ett svar

Jag hade planerat att skriva lite om dagens lydnadstävling,
som direkt efteråt kändes som något som var endast katastrofdåligt,
men som nu i efterhand, ur ett lite vidare perspektiv,
faktiskt inte var så dålig ändå.
Det behövs ibland, att man tar ett steg tillbaka,
& ser på saker ur andra vinklar.
Men just nu, har jag inte ork eller ro att skriva mer än så.

Kvällen spenderades i Västerås Konserthus för en föreställning med Henrik Fexeus.
Vet ni inte vem han är, så kolla upp det genast. (…ja, NU.)
Han är fantastisk, helt jäkla fantastisk.
Och det var bland det sjukaste jag upplevt.
Jag, Linnéa & Camilla, var alla tre mållösa när vi gick ut.
Att man kan påverka människan så mycket, utan att människan ifråga vet om det,
det är läskigt och häftigt och fascinerande på
en och samma gång.

Jag läser verkligen helt rätt program, den saken är säker!

Mer om tävlingen imorgon, sov gott fina ni.

cause you burn with the brightest flame.

8 svar

Sista sommarledighetsdagen har tillbringats på bästa tänkbara sätt, med långpromenad & blåbärsplockande i skogen med prinsarna
följt av mystid hemmavid.
Bakat kakor & gjort blåbärssylt (vuxenpoängen haglar!), innan jag & Diezel åkte iväg till Skultuna för Agility KM.
Himla rolig kväll blev det, med härliga människor. Insåg hur mycket jag saknat mina agilityvänner, de är underbara!

Men har insett på sistone att jag har för dåligt med både tid, pengar och självdisciplin för att hålla allt igång på en bra nivå.
Blir stressad när jag gör saker halvdant, så nu har jag bestämt mig för att lägga fokus på lydnaden under hösten för Diezels del…
Grabben skötte sig förövrigt, trots väldigt lite träning på sistone, alldeles utmärkt ikväll.
Disk i agilityloppet pga mig, och ett nollat hopplopp, enda ekipaget som nollade, kändes roligt även om det inte var så många starter. :-)

Nu ska jag försöka varva ner med en dusch o en kopp te innan det är dags att sova, tidig uppstigning väntar imorgon.!

värmlandsrally.

Lämna ett svar

Värmlandsrallyt är igång, och i skrivandets stund sitter jag i en stuga i Kil tillsammans med Marlene, Danne och sju mer eller mindre knäppa fyrbenta.
Mysigt att höra regnet smattra mot taket och sörpla äppelpajste.
Det går förvånansvärt bra med hela gänget i stugan, hade faktiskt förväntat mig ett mindre kaos med tanke på hur liten stugan är. ;-)
Vädret har varit på topp både igår och idag under tiden vi varit på tävlingsplatsen, och tävlandet har varit lite upp, och lite ner.
Igår var känslan i botten och jag övervägde att skicka min gräsätande hund på sommarbete, och börja spela schack eller samla frimärken istället.
Men idag har känslan varit mycket bättre, speciellt i hopploppet.
Trots att det blev en disk pga en liten miss från min sida, så var det nog ett av våra bättre lopp om man ser till min tajming i bytena. SÅ skönt.!
Det går, även om det stundvis känns jävligt hopplöst och man bara vill lägga ner. ;-)

Dags att kvällsrasta odjur, och sen krypa ner under täcket.

Kram på er, fina.

hundhelg.

8 svar

Sandra & Eva

Landat hemmavid efter en helg på vift, och känner mig heeelt slut då sömntimmarna varit få och timmarna ute i solen många.
Igår morse rullade vi iväg till Stockholm tillsammans Marlene & Sandra, mot vad som blev en väldigt lyckad tävlingsdag!
Jag och Diezel nollade debuten i hopptvåan, med grym känsla. Vi kom dock på sjätte plats, och det delades bara ut tre pinnar, lite surt. Men känner mig verkligen jättenöjd ändå!
Agilityloppet kändes också bra trots att vi fick en vägran på ett hinder där jag var otydlig. Att han höll ihop så fint båda loppen och att vi verkligen jobbade tillsammans känns så jäkla skönt. Säsongen har börjat med tre av fem nollade lopp – så nog är vi på G!
Mina grymma träningskompisar glänste som vanligt – och tog varsin pinne, mycket välförtjänt efter fina lopp!!
Hemresan hem blev sedan intressant – jag agerade kartläsare, och såg till att bjuda på en liten rundtur i huvudstaden. ;-) Skyller på att GPS:en i min tele är kass… haha.
Många skratt så att tårarna rann blev det i alla fall, underbart!

Hängde med Eva och Esther igår kväll, och imorse åkte vi till Kroksbo för att kika på ASCA tävlingar.
Det blev en heldag i solen bland vallande aussies och fina vänner.
Diezel blev alldeles överlycklig över att träffa Stina & Marcus igen, och skrek rakt ut av glädje. ♥
Jag tyckte såklart också att det var roligt att träffa dem, och blev nästan tårögd över att få krama om Diezels mamma, Cherry igen.
Hon är så otroligt speciell den hunden, det har jag tyckt sedan första gången jag träffade henne för cirkus 6 år sen. *ler*
Passade på att kidnappa henne lite under dagen, hihi.

Nu ska jag fylla på lite energi, sen ge mig ut och träna lite med mina grabbar som haft en tråkdag i bilen, innan vi däckar i soffan!

efterlängtat.

9 svar

Åh, helger som dessa är ju helt fantastiska.
Igår spenderade jag och finaste Tina dagen med att heja på duktiga agilityekipage, träna agility i halv orkan & leta nya skor för att förhindra att jag och Diezel skulle missa uppflytt ytterligare en gång, haha. Hittade tillslut de jag ville ha i Eskilstuna – och sen körde vi självfallet fel när vi skulle åka därifrån.
Har lyckats med bedriften VARJE gång jag kört till Eskilstuna hitills, och då är det ju inte Sveriges största stad precis… Begåvat, helt klart.! ;-)
God middag och mycket babbel, innan Tina & Steppa rullade hemåt igen… Måste ta mig iväg till Skara och hälsa på dem i sommar!

Imorse var det dags för mig att åka till tävlingsplatsen igen – denna gång som tävlande.
Första loppet, 15 fel, lite slalomkrångel vilket inte brukar ske, samt ett par rivningar på det. Surt.
Kände mig sen sjuukligt taggad inför lopp nummer två – ville verkligen ha den där sista pinnen som vi jagat så länge, och haft sån otur med flera gånger.
Och se på fan – idag lyckades vi ta den!
Inte det snyggaste loppet på något vis, men jag lyckades rädda upp ett par missar, och det hela räckte till en fjärdeplacering & efterlängtat uppflytt.
Woho, glädjen över att äntligen få säga hejdå klass 1 är stor kan jag lova. Nu jäklar ska vi köra på i sommar! :-)

Största grattiset till grymmaste träningskompisarna också såklart – Marlene & Fokus tog första pinnen i agilityklassen igår
& Sandra & Magi slog till med vinst även denna helg, x 2 dessutom. Superduper helt enkelt, vilken start på säsongen vi fått!

årsdebut.

6 svar

Söndagen började tidigt, lite för tidigt & sängen var lite för skön. Men vid 7 rullade bilen iväg mot Botkyrka BK.
Jag & Sandra är troligen världens sämsta på att hitta, trots GPS i mobilen körde vi fel ungefär hundra gånger,
både på dit & hemvägen. Det gick ju bara att skratta åt eländet! ;-)
Desto bättre gick tävlandet – Sandra & Magi gjorde ett grymt lopp i agilityklass 1 och slog till med överlägsen vinst!
Eftersom det var enbart klass 1 idag, så blev det bara en hoppklass-start för oss, med visionen att ta den där sista pinnen som saknas för uppflytt.
Och nära var det, minst sagt. Diezel skötte sig finemang, och loppet blev felfritt,
men vi tappade tid på grund av att världens klantigaste jag lyckades med bedriften att halka & ramla två gånger inom loppet av cirkus 3 meter.
Begåvat! Där rök den pinnen.
Men jag är ändå nöjd att vi lyckades nolla trots mina snygga vurpor. ;-)
Fin start på säsongen, detta ska vi försöka hålla i nu, utan att jag pajar…
Måste flika in att jag är verkligen så himla glad som träffat både Marlene & Sandra, ni är världens bästa agilitypeppare tjejer!
Motivationen har återvänt & jag ser redan fram emot nästa tävling, härlig känsla!

…måste dock köpa nya skor innan nästa helg.

even in the best of days love will be hard and hearts will be faking.

3 svar

Söndagseftermiddagen har varit en jättefin sådan, med ett par timmars fikande och prat om livet på Barista med Linda, följt av lite stadspromenerande med våra valpar. Både Pax & Elvin skötte sig hur bra som helst. Elvin fick träna en del sitt/ligg-stanna, och gjorde det med bravur, roligt att se att vårt (ganska tråkiga) nötande på stadga här hemma har gett resultat. :-)
Sagt det många gånger – men jag måste verkligen bli bättre på att ge pojkarna egentid, det är så himla nyttigt.

Kanske borde nämna något om dagens lydnadstävling också… Platsmomenten gick fint idag, skönt. Fria följet kändes okej, även om han var lite het, men därefter gick det utför. Massor av gräsätande i dumrutan, och likaså vid inkallningen. Han kändes obalanserad – ena stunden var känslan jättebra, nästa var han inte alls med mig… Men han tog åtminstone rätt apport på dirigeringsapporteringen och avslutade med en 10:a på fjärren.
Men jag känner mig så kluven, jag har verkligen ingen aning hur jag ska komma tillrätta med hans gräsätande och det är ett så jävla tråkigt problem som jag hade hoppats skulle stanna i agilityn. En fundering som dök upp tidigare var om det blivit så mycket mer nu, pga att han tagit flytten + att Elvin kommit in i våra liv, starkare än jag trott…? Att han är i obalans hela han, och att han pga det inte klarar att hålla ihop i tävling och träning. Jag vet inte alls, men det känns så förbannat trist att det här ska sätta stopp när jag vet att han kan utföra momenten så fint. Nu har jag en hel vinter att fundera i alla fall, förhoppningsvis kommer jag fram till något.

Elit.

6 svar

Vi har debuterat i Eliten idag, och jag känner mig så himla ställd… Sittande o platsliggande i grupp gick fint. Lite gräsätande under platsen men det är inte helt ovanligt. Vi hade startnumret jag ville ha, nr 1, och Diezel kändes jättefokuserad och sansad innan vi gick in. Jag kände mig likadan, hade ingen nervositet utan kände mig bara peppad med bra känsla i kroppen efter gårdagens fina träningspass. Men något stämde inte hos D idag. Han åt gräs i mängder, främst under dumrutan men även vid inkallningen och någon tugga i språngmarschen vilket aldrig hänt. Rutan gjorde han okej så efter den bröt vi. Han har aldrig varit såhär någonsin så jag vet inte vad som hände… Alla förutsättningarna kändes så bra iom att jag inte var nervös, han kändes i lagom aktivitetsnivå innan, tävlingsledaren är han van vid, planen har vi tränat på och publiken stod inte så värst nära. Men men. Får fundera över vad det kan ha varit och ladda om.