när livet är sådär extra bra.

Efter gårdagens givande förmiddagsseminarium skyndade jag hem, packade, åt lunch i farten och körde sedan mot Enköping i något för hög hastighet.
Agilitykurs väntade!
Två timmars träning för Rikard Isoluoma tillsammans med ett par andra, riktigt riktigt roligt var det. Jag har ju inte gått agiltykurs på väldigt länge, så det var himla inspirerande. Så länge jag skötte mig, och framförallt så länge jag sprang på ordentligt, så var Diezel kalasduktig, så himla nöjd över honom! Tokladdad men höll ändå ihop, och knappt något gräsätande = bevis på att jag gjorde bra ifrån mig! ;-)
Han rev dock en del, vilket han i vanliga fall inte brukar, jag tror att det var för att jag lyckades tighta upp svängarna mer än vanligt, så det får vi se till att öva på.
Insåg igår att jag måste lära mig lite på honom mer, våga släppa, våga testa andra vägar och byten och framförallt – SPRINGA FORT!
…har träningsvärk idag! ;-)

Efter träningen hängde jag och grabbarna med Eva & Esther hem, och stannade tills idag.
Morgonprommis, frukost & sen körde vi ett lydnadspass i kyligt väder med tre duktiga svarta.
Diezel höll ihop fint, och det känns verkligen som att vi är påväg mot det fria följ vi en gång haft.
Fina apporteringsgripanden & fjärrskiften bjöd han också på, trots mycket störning. Underbara D!
Elvin var också en riktig liten toppenkille, tappade fokus ett par gånger, men var annars så fin.
Ställande under bakåtmarsch, fotposition & lite stadga i att hålla apportbocken pysslade vi bl.a med.
Hans glädje i träningen smittar verkligen, bustrollet mitt.

Under eftermiddagen stod vallning på schemat.
Eva & Esther har utvecklats en hel massa på kort tid, häftigt att se. Hon är ju ung fröken fräken (Elvins syster), men ändå så duttig!
Elvin fick träffa fåren en liten sväng igår kväll, och en liten sväng även idag, och poletten börjar trilla ner, det är verkligen så roligt med vallningen, och kommer förmodligen bli ännu roligare när vi så småningom när vi kommer kunna börja jobba lite mer.
Jag blir dock fortfarande väldigt förvånad över hur lugn han är hos fåren… Idag blev han rejält stångad av en av tackorna, en situation ingen av oss riktigt visste hur vi skulle hantera, men Elvin valde att varken gå på eller vika undan, utan stod bara lugnt kvar.
Jag vet inte vad som är rätt agerande av honom i en sådan situation såhär i början, men jag tycker det var strongt gjort då han ännu inte riktigt vet vad som väntas av honom oss fåren.!

Ett par sådana där raktigenom finfina dagar har vi haft jag och Eva, med enbart massor av glädje och kärlek till våra fina fyrbenta.
Lycka!