När klockan ringer sådär extra tidigt, för att hundarna ska hinna tröttas ut ordentligt innan det är dags för seminarium,
så känns det ganska motigt, och jag kan inte låta bli att tänka lite avundsjukt på flera av dem utan hund, som ännu ligger och sover.
Men, så fort jag klivit utanför dörren med lurar i öronen på högsta volym, och två lyckliga pojkar i kopplen,
då är det värt det alla gånger om, tack vare dem får jag ju bästa starten på dagen!
Hoppas ni får en underbar tisdag!
Nej fy vilket trist liv det skulle vara utan dem. Det finns inget bättre än att komma hem till en viftande svans, ett par glada ögon och en lycklig kropp som har saknat just dig! Det spelar ingen roll hur hur länge du varit borta, lyckan är total <3
Ja visst är det härligt! :)
Tycker också det är fruktansvärt motigt när klockan ringer, och speciellt nu när det bara blir mörkare och mörkare, men en bättre start på dagen kan man knappast få. Det är något speciellt i luften så där tidigt på morgonen :)