Elvin, för precis ett år sedan.
–
Efter några välbehövliga dagar i norr är jag tillbaka i Västerås igen.
Dagen har spenderats med vänner och med hundar, och varit en bra sådan.
Men på samma gång har den varit tung, med huvudet fullt av funderingar inför
vad jag ska göra av livet framåt, och över allt tråkigt det gångna året inneburit.
2015 har varit tufft.
Och ikväll.
Ikväll rinner tårarna. Och det ilar i hjärtat av smärta.
Det är precis 6 månader sedan, idag.
Sedan han somnade in föralltid, den vackraste hunden jag vet.
Han som jag älskade, och ännu älskar, sådär mycket att det inte finns ord som räcker till.
Han som var en vild och knäpp och tramsig och busig grabb från första stund,
och på samma gång så otroligt kärleksfull.
Elvin, min älskade, vackra.
Jag tänker på honom varje dag, fortfarande.
Vissa dagar känns det okej, andra dagar hugger det till av smärta,
och tårarna är svåra eller omöjliga att hålla borta.
Och idag är en sådan dag.
Då jag sveps iväg till den 9 Mars, och minns hans pussar, hans blick och hans sista andetag.
Och solen som sken in genom fönstret när hans själ inte längre fanns kvar i rummet.
Och smärtan. Den nästintill outhärdliga.
Den som jag ikväll känner igen, och hela kroppen skriker.
Av sorg, och av saknad.
Älskade varelse, jag hoppas så innerligt att du har det bra,
var du än är. Och att vi ses igen. <3