En söndagkväll i slutet av Mars, med en spinnande katt på bröstet och en nöjt suckande Vorsteh bredvid mig. Helgen har gått i ett, och det är så skönt att ligga i soffan en stund, känna tröttheten komma ikapp och bara andas. Inser att årets tre första månader rullat förbi i ett svep. Efter […]
Så är vi plötsligt mitt i hösten. Kattvalparna fyller snart 12 veckor och blir flytt-redo. Jag vet att deras nya hem väntar på dem och kommer ge dem en fin tillvaro, men trots det, vill jag helst stanna tiden och bevara dem som mina små dunbollar för all framtid. De är ju så ljuvliga, de
fem månaders Säkring. Läs mer »
Klockan är bara strax efter 21, men ögonen är redan tunga som bly. Det blev en söndag som startade tidigt för att smyga ut med sambon på bockjakt i gryningen. Det blev ingen jaktlycka idag, men väl en fin morgon till skogs. Och sedan, redan innan 10 hade vi plötsligt hunnit med en himla massa.
så gulliga att hjärtat värker. Läs mer »
Vi startar långsamt, långsamt idag, jag & tjejerna. Jag fyller på kaffekoppen igen, äter några fler jordgubbar. Lyssnar på Mumford & Sons; before you leave, you must know you are beloved. Det får mig att tänka på Björn Natthiko Lindeblads sommarprat, har ni lyssnat på det? Om inte. Tycker jag att ni ska göra det. Det
sommarprat & eftertanke. Läs mer »
Fredag kväll är nog veckans skönaste stund. Med en arbetsvecka bakom sig att reflektera över, stunder att glädjas åt & andra att klura vidare kring. Och med helgen som stundar, redo att fyllas med återhämtning och roligheter. Den här veckan, främst det förstnämnda. Herregud så trött jag varit om kvällarna under veckan… Fortsatt många nya
Är det något jag verkligen kan känna tacksamhet för, så är det vänskap. Och kanske på ett särskilt sätt, för de där vänskapsbanden som håller sig hela utan att nötas det minsta, trots långa avstånd & lång tid mellan gångerna man ses. Banden som hålls starka, tack vare påminnelser om att man tänker på varandra & finns
vänskapsband & öviksroadtrip. Läs mer »
Några ögonblick från förra helgen. En Jämtlandshelg, framförallt spenderad i fjällen. Jag behövde det. Jag behövde tiden & utrymmet att tänka, känna & andas. Och det hittar jag bäst där, på fjället. Och när jag kikade igenom bilderna nu, så påmindes jag återigen om vikten av att reflektera över vad vi själva behöver. Vilka ledkryss
att följa sina egna ledkryss. Läs mer »
Jag må ha ett, för mig, jobb av bästa sort. Men, känslan av f r e d a g är ju ändå ljuvlig. Veckan har gått i ett, och varit en bra sådan. Mycket tid utomhus med hundarna & mycket tid med vänner. Fina kvällar! – Häromdagen rullade vi till Eva efter jobbet, jag & hundarna.
Regnet smattrar mot rutorna, tekoppen står inom räckhåll & hundarna andas tungt. Trötta, efter en härlig eftermiddag på Björnön i ljuvligt eftermiddagsljus. Det var så mysigt att krama om mina fyrbenta igen, efter att jag spenderat ett par dagar på bortaplan. Planeringsdagar med jobbet, förlagda på Färna herrgård. Intensiva, givande & trevliga dagar. Och vilket fint ställe!
Det börjar kännas som vår på riktigt nu. Med fågelkvitter, barmark & värmande solstrålar. Och livet, det känns… starkare i mig nu, på något vis. Förstår ni hur jag menar? Trots att hösten & vintern inte på långa vägar kändes lika jobbiga som året innan, så känns livet ändå än mer… färgglatt & innerligt nu,