hästtjej på riktigt igen.

Jag tog en paus från psykologiboken några timmar ikväll.
En paus som jag sett fram emot hela dagen.
Stalltid väntade, och jag hade finaste fuxfröken att rå om på egen hand, för första gången.

Allt som innebär någon form av tidspress eller prestationskrav, bara rann av mig så fort jag klev in i stallet.
Och luften gick lixom med ens lättare att andas.
Hästar & stallpyssel, är terapi av bästa sort. Helt klart.

Och den här hästen då, som är så vacker att klockorna stannar,
har jag alltså fått möjlighet att rida & ta hand om ibland.
Adora heter hon. Sju år gammal & en riktig goding. Så himla mysig!
Jag tvivlar inte det minsta på att jag kommer trivas i hennes sällskap framöver.

Mindre häst här i bloggen, blir det alltså inte. Tvärtom.
Vad hände där?
Från helt dött på hästfronten, till två fina medrytthästar inom loppet av någon månad.
Vips – så var jag tydligen hästtjej igen.
Så underbart! :-)