sånt som förgyller en onsdag.

Det känns skönt att ha veckans längsta jobbpass avklarat.
Sovtimmarna blev dock ganska få & jag var hur trött som helst när jag kom hem under förmiddagen.
Men med spår & hästtid inplanerat hade jag inte tid att vara trött. Hällde i mig ett par koppar kaffe,
och packade sen in hundar & grejer i bilen, och körde på slingriga vägar ut till Helena.
Nyfunnen bekantskap från Jädraås-lägret, och det var kalasroligt att spendera tid i spårskogen ihop igen! Härlig, peppig stämning!

Vi la spåren till Elvin & Schäfer-Ebba tillsammans, för att hjälpas åt att minnas vart vi gått dem.
Men tja… Det där med att minnas vart vi gått, gick ju sådär, ehrm. ;-)
Rune hade inte blivit imponerad av vår förmåga att se skillnad på träd & träd, så att säga…
Trots vilsna förare, så jobbade båda hundarna i alla fall väldigt bra, vilket är det viktigaste. Vi gick båda två från spåren med leenden på läpparna!

Elvin imponerade med en förjäkla kämparglöd när han tappade spåret i början, och vägrade verkligen ge sig!
(påminnelse till mig själv: lägga trappsteg, spetsvinkel eller något annat klurigt i början av spåren, så att det hundraprocentiga fokuset kommer på direkt!).
Han har en härlig attityd till spåret, lugnt, fokuserat & självsäkert.
Uppskattar att han bibehåller samma attityd oavsett vilka svårigheter som dyker upp.
Intressant att jämföra med Diezel, som är en väldigt ovan spårhund – han stressar upp sig vid tapp, medan
Elvin däremot plockar fram lite jävlaranamma & jobbar tills han löst problemet, utan att stressa eller tappa motivation.
Trots att jag & Helena stjälpte mer än hjälpte när grabben kom av sig där i början, klarade han ut det, och jobbade sig sen igenom resten av spåret väldigt fint.

Efter spår, fika & tjatter rullade jag till stallet. Några dagar sedan sist, så det var så mysigt.
Vi lullade runt i skogen ett bra tag jag & nyfikna lillfian, med kvällssolens strålar som letade sig in mellan trädgrenarna.
& det kan ju lixom som inte sägas för många gånger, att det är så vansinnigt underbart.