.jpg)
En hund till, har funnits i mina tankar ett bra tag. Det är ju så roligt att klura och fundera.
Och tanken var väl att slutet av 2015 skulle vara passande för en valp att göra entré.
När Elvin inte blev bättre, började jag dock tänka om.
Och när situationen nu blev som den blev, är jag glad att jag gjorde det.
Att ha haft något att se fram emot & hålla tummarna för,
har hjälpt till väldigt mycket, när det känts tungt.
Jag har funderat igenom en hel massa raser innan jag bestämde mig.
Bruksraser, retrievers, och en hel del fokus har lagts på Working Kelpien.
Border Collien, den fanns dock inte med i mina tankar alls.
Jag har ju så länge sagt att det inte är en ras för mig,
och mina BC-vänner slutade för längesedan försöka omvända mig.
Så blev i alla fall WK-kullen jag kikat på inte av, och jag ledsnade på mitt eget ostrukturerade grubblande.
Jag skrev ner det jag vill ha & inte, i nästa hund, vad jag vill göra och vart jag vill nå.
Och insåg, till min egen stora förvåning, att det jag beskrev passade väldigt bra in,
på just Border Collie.
Jag skulle ju aldrig ha katt heller, tänkte jag för mig själv.
Och så började letandet efter rätt typ av BC.
.jpg)
Jag hade ett ganska tydligt spår från början, men kikade vidare lite ändå.
(Läs: googlade igenom ALLT jag kunde hitta på de intressanta linjerna, i timtal…)
Detta ledde till ett besök hos Navalls Kennel, och efter det kändes andra alternativ inte längre intressanta. Magkänslan var så väldigt tydlig med att det var en valp från Nancy och
efter goa tiken Navalls Jo, som jag ville ha.
Veckor av väntan.
Och nu innan helgen, efter ett par väldigt långa dagar på helspänn,
med hårt hållna tummar,
så berättade Nancy i fredags att en av de två hanarna skulle bli min!
Total lycka, glädjerus & tårar som rann nedför kinderna.
Tänk va, att en liten busig grabb flyttar in här om några veckor.
Roligt, lite overkligt ännu, och så himla spännande.
Jag tror det kommer bli bra, det här!
Och jag, som aldrig skulle ha katt, och aldrig BC.
Börjar väl kanske lära mig, att man aldrig ska säga aldrig. ;-)
Bilder på fina Jo som nu är mamma till fem små liv. ♥
.jpg)
.jpg)
Så roligt att läsa om någon som gått i samma banor som jag gjorde för tre år sedan, att köpa bc är det bästa beslut jag har tagit någonsin! :)
Kul att höra! :-)
Så himla roligt Sofie, kommer att bli kanon bra.
Vi blir ju som lite släkt då :)
Ha det gott!
Ja precis! Vi får ta en liten släktträff med grabbarna när jag åker uppåt något i sommar :-)
Klokt beslut, du kommer inte att ångra dig!
:-)
Så roligt att läsa din fina beskrivning av Navalls kennel och Jo.
Vi miste vår underbara bc Git efter 13 års fantastiskt samarbete med vallning av våra nöt och får på gården,och vi var inställda på att hon var oersättlig så vi skulle klara oss med våra vallande pumier, men efter en betessäsong inser vi att det måste bli en bc till…. Och var hittar man en ny?
Surfade runt,vart erbjuden en vuxen av våran slakterikontakt som tävlar med border, men nej det kändes inte rätt… Och så hittade jag Kennel Navalls hemsida och efter det att jag läst och sett filmer och bilder på Mirk och Jo så kände jag att det är en valp efter dom jag vill ha!
Och så föds då dessa små juveler och en tik kommer att få flytta hem till oss…
Jag känner mig som ett litet barn innan julafton, trots att jag haft och fött upp hundar i 36 år!!!
Ser så otroligt mycket framemot att få träffa Nancy, Jo och valparna ”live”
Och din berättelse här gör att vi är 2 som får dela den här stora glädjen.
Tror att du kommer bli väldigt nöjd med valet av ras,jag skulle inte heller ha en bc…aldrig! Men en gång bc sen är man fast…
Ha det så bra,och kanske ses vi någon gång
Hälsningar från Kerstin Lööf
Åh, så roligt Kerstin!! :-) Du kommer inte bli besviken av att träffa varken Nancy eller Jo, det lovar jag!
Stort lycka till framöver, hoppas vi ses något.
Så roligt Sofie- det här kommer att bli hur bra som helst! Känner igen grubblandet , på ett annat sätt, hos mig själv. Efter att Moa försvunnit har jag hamnat i ett tomrum. Där finns mina två finingar Maiko och Kelu som också börjar bli äldre. Jag vet att något tävlande blir det aldrig mer för mig; där sätter min balanssjukdom stopp. Men vad återstår? Jag tror att jag i framtiden kommer att ha små, tåliga, promenadälskande, klipska hundar – av vilken sort vet jag inte, men jag litar på ödet som placerar någon valp i min väg.
P.S. Jag skulle heller aldrig ha en BC… Men Moa kom och är nu saknad så det gör ont- nästan 13 år av hennes prickiga tassar och klokhet. Önskar dig all lycka i världen med din valp, Sofie!
Tack för dina fina ord Lena, och för all inspiration du och Moa gett genom åren <3
Jag håller tummarna att en passande liten valp snart svischar in i ditt liv!
Va kul att du ska bli med BC :)
:-)