sensommarljus & höstlängtan.


Trots att det tar över halvtimmen att åka till och från jobbet numera,
så känns både mornarna & kvällarna längre här ute.
(Ja, det kan förstås hända att jag säger annorlunda i vinter när allt är becksvart här)
Jag vet inte riktigt vad det är som gör det. Men jag antar att det är en kombination av att ha
naturen utanför dörren tillsammans med tystnaden, trivseln, här&nukänslan
och att det fixas & donas med saker mest hela tiden. Tiden fylls väl.


Och tänk att Augusti månad snart har passerat, och sommaren med den.
Vår första sommar på gården, som varit alldeles ljuvlig och på samma gång
innefattat så mycket oro & sorg. Precis så som livet är.
Glädje, sorg, lycka, besvikelse. Allt får plats.
Livet rullar på, även utan Diezel, men hans finns med i minnet hela tiden.
Såväl hemma, som på jobbet, där kollegor & deltagare ofta nämner honom.
Det glädjer mig. Att han gjorde avtryck hos så många.

Jag är tacksam,
över att livet i samma veva som all sorg,
också innebar att lilla kattvalpen Estrid flyttade in.
Hon & Emrick blev snabbt som ler & långhalm,
och har lyst upp sommaren med alla sina upptåg.
Inget tillför ju så mycket glädje som att ha djur omkring sig.


Men, sommar i all ära.
Nu är jag ändå redo, redo för hösten!
För allt det krispiga & friska, det gula, orangefärgade
och för alla tända ljus inomhus. Bästa tiden på året,
då livet känns som allra mest, om ni frågar mig.



Add a comment...

Your email is never published or shared. Required fields are marked *