even in the best of days love will be hard and hearts will be faking.

Söndagseftermiddagen har varit en jättefin sådan, med ett par timmars fikande och prat om livet på Barista med Linda, följt av lite stadspromenerande med våra valpar. Både Pax & Elvin skötte sig hur bra som helst. Elvin fick träna en del sitt/ligg-stanna, och gjorde det med bravur,  roligt att se att vårt (ganska tråkiga) nötande på stadga här hemma har gett resultat. :-)
Sagt det många gånger – men jag måste verkligen bli bättre på att ge pojkarna egentid, det är så himla nyttigt.

Kanske borde nämna något om dagens lydnadstävling också… Platsmomenten gick fint idag, skönt. Fria följet kändes okej, även om han var lite het, men därefter gick det utför. Massor av gräsätande i dumrutan, och likaså vid inkallningen. Han kändes obalanserad – ena stunden var känslan jättebra, nästa var han inte alls med mig… Men han tog åtminstone rätt apport på dirigeringsapporteringen och avslutade med en 10:a på fjärren.
Men jag känner mig så kluven, jag har verkligen ingen aning hur jag ska komma tillrätta med hans gräsätande och det är ett så jävla tråkigt problem som jag hade hoppats skulle stanna i agilityn. En fundering som dök upp tidigare var om det blivit så mycket mer nu, pga att han tagit flytten + att Elvin kommit in i våra liv, starkare än jag trott…? Att han är i obalans hela han, och att han pga det inte klarar att hålla ihop i tävling och träning. Jag vet inte alls, men det känns så förbannat  trist att det här ska sätta stopp när jag vet att han kan utföra momenten så fint. Nu har jag en hel vinter att fundera i alla fall, förhoppningsvis kommer jag fram till något.