Jag trodde att det var onsdag idag.
Men, det var ju visst redan torsdag!

Jobbdagarna har gått i ett den här veckan,
och även kvällarna har svischat iväg.
Med umgänge med fina vänner, brygghäng, ridning & hästmys.
& så blev det ett premiärbad på äventyrsbadet Kokpunkten tillsammans med
delar av familjen som semestrat här nere. Så roligt att hinna träffa dem lite!

Efter jobbet idag rullade vi direkt till sjön.
Till det där smultronstället vi hittade i helgen.
Alldeles ensamma var vi, och hundarna plaskade omkring för fullt.
Glada hundar, sol & skvalpande vatten.
Det behövs inte så mycket mer än så, att förgylla en trött
torsdagseftermiddag när man känner sig extra less på att bo långt
ifrån jobbet & AC:n i bilen är paj när vädret är som varmast ute.

Men nu!
Välbehövligt soffhäng efter en
vecka med många utomhustimmar.
Och snart, är det ju alltså tydligen helg,
igen.

När jag tänker tillbaka,
känns den senaste veckan som tre veckor.
Minst.

Det är så mycket som hunnits på kort tid,
och så mycket känslor som varit i omlopp.

Det har varit nyttig hundträning & egen träning,
mycket tid i bilen & pyssel med schemat för att hinna allt jag vill.
Mina föräldrar har varit på besök, små utflykter hunnits med
& god mat ätits. Sömnen har prioriterats bort,
men kommit ifatt mig.

Och så har det hänt,
det där som jag hoppades skulle dröja så mycket längre,
innan det hände.
Escott har somnat in. 
Under en dag mitt i veckan, när jag var på jobbet,
somnade han in i en av grannarnas trädgård.
Han hjärta slutade slå, det orkade inte mer.
Mina hyresvärdar tog hem honom, jag fick säga hejdå,
innan han begravdes under det stora trädet.

Tårarna rinner,
men jag har nog ännu inte riktigt tagit in det.
Förstått.
Att han inte bara är ute på vift som han brukar,
utan att han är borta. 
Att min oerhört speciella lilla Cotte,
inte kommer sova bredvid i sängen igen,
att han inte längre kommer sitta på köksbordet och
granska mig ingående medan jag äter frukost,
att han inte kommer följa med på promenaderna,
och inte kramas så som han alltid brukade.
Att han inte kommer finnas här,
hos mig.
Igen.

Det är så förbannat orättvist, och ledsamt & tungt.
Men jag hoppas att de tar hand om varandra, var de nu än är,
mina finaste pojkar, att de slipper ha ont.
Escott & Elvin.
Jag saknar dom så, dom fattas mig. <3

Veckan avslutades tack och lov positivt,
i fint sällskap & med duktiga hundar.
Och jag hoppas att veckan som kommer,
på det stora hela innebär fler skratt & färre tårar,
än den senaste.

Veckan har varit en fullspäckad & rolig sådan!
Systerdotter följde med ner från Östersund förra helgen,
så mysigt att få rå om henne lite.
Min lilla, stora tjej.

Ett besök av fröken Larsson & fyrbenta har också hunnits med,
inklusive Slagsta-glass, promme i kvällssol
& en massa prat tills klockan blev för mycket.
Så som det lätt blir när man inte har setts på väldigt länge!

Vi har ju vallat också!
Första gången på ett tag.
En härlig kväll med vallning & middag
tillsammans med Eva & Matilda, och Thor var riktigt fin.

Jag trodde att han skulle vara lite speedad med tanke på att det var längesedan han träffade får sist,
men han var öppen & balanserad och visade att han minsann mognat den senaste tiden.
Efter en period helt utan hundträningsmotivation känns det nu
lite lockande att börja starta igång igen!

Igår kväll trillade Marlene in för middag och lite ta-ikapp-tid.
Under hundpromenaden såg vi något svart&vitt nere på ett gärde, och efter lite traskande,
insåg jag att det minsann var luffar-Escott som åter varit på vift ett par veckor.
Troligen har han av någon anledningen skaffat sig ett eget revir en bit bort, och håller sig där.
Det är många katter i området där vi bor, så det kan nog vara en förklaring till att han söker sig en bit bort.
Men det är tråkigt såklart, att han inte håller sig nära.
Just nu, glädjer jag mig i alla fall åt att han är inne,
och att han är nöjd & glad med det för stunden.
Han ska få någon dag för att bygga upp hullet igen, få i sig medicinerna
och så får vi se sen, när det blir dags för honom att kila ut igen.

Men idag, då. Lördag.
Och det är ju så skönt att man nästan smäller av.
Jag har fyllt på energidepåerna med sovmorgon, lååång frukost,
egen träning & promenadtid med djuren, utan stress.
Så himla skönt och välbehövligt.
Nu, lite plock & fix hemmavid,
innan det vankas en kväll med vänner.

Hoppas ni har en härlig helg!

Regnet öser ner utanför,
välbehövligt efter varma dagar.

Jag dricker kaffe, och hundarna sover.
Vi har varit ute och letat efter Escott under morgonen, utan spår.
Jag har inte sett till honom sedan i onsdags,
och eftersom det betyder att han heller inte ätit sin hjärtmedicin
sedan dess, gör det mig orolig…
Jag hoppas att han kommer hem snart,
att det inte hänt något.

Bortsett från det,
så har helgen varit fantastisk.
Igår åkte jag och hälsade på Eva,
vi tog med några fyrbenta och for iväg på utflykt.
Picknick, galna hundar vid vattnet
& årets första dopp. Ljuvligt var ordet!

Nej.
Lite mer kaffe, innan en del söndagssysslor ska tas tag i.
Men vilken fin helg alltså,
bortsett från en saknad Cotte…

Första midsommaren här i Broby, alltså.
Det blev en himla fin sådan.
& sol fick vi, till och med!

En saknad Jossan anlände först,
innan Matilda & Glenn också trillade in.
Det vankades blomsterplock, kransbindning,
grillning & fotografering, innan Marlene och Johanna också
anslöt lagom tills middagen var klar.

Kubbspel, skratt, babbel,
& traditionsenlig jordgubbstårta följde därefter.
Och jag somnade med en go känsla i magen,
tacksam över att ha så fantastiska vänner i mitt liv. <3

Tänk att det redan gått vecka sedan vi flyttade ner,
dagarna har verkligen rusat iväg!

Nya jobbet känns spännande.
Jag saknar verkligen mina ungar & allt det innebär att jobba i skola,
men jag inser också, och glädjer mig åt hur mycket erfarenhet det gett mig att arbeta inom skolverksamhet.
Och kanske framförallt en större trygghet i mig själv som är skön att
känna när jag nu kommit in på en ny arbetsplats.
Mitt nya jobb inom arbetsrehabilitering innebär mycket tid utomhus, och hittills känns allt bra.
Kollegorna är trevliga och kunniga & redan nu har jag lärt mig en massa nya saker inom olika områden.
Det blir kul & lärorikt det här tror jag!

Jag & grabbarna har fortsatt utforska trevliga omgivningar,
saknade vänner har kramats på & många flyttlådor har packats upp.
Lite ordning börjar sakta men säkert att infinna sig,
och en ny sorts vardag börjar formas.

Idag njuter  jag fullt ut av l ö r d a g .
Sovmorgon, lång frukost & inspirationsgooglande till vardagsrummet.
Det ska letas en ny soffa idag, ätas glass med bästa sortens sällskap
& fortsätta fixas lite här hemma.

En vecka i södern, alltså.
Och ett lugn i kroppen jag inte haft på ett år,
har börjat infinna sig.

Och så var vi plats, då.
Igår kväll landade vi här, på gården strax utanför Kungsör.
I.. ja, jag vet inte riktigt om jag ska kalla det hus, eller lägenhet?
En del av ett hus är det i alla fall,
så något mittemellan, kanske.

Världens bästa gäng hjälpte mig att bära in & fixa och dona igår,
så härlig första kväll här! & idag har det utforskats lite i området.
Vi insåg bland annat att jag bor väldigt nära inomhushallen i Kungsör,
att det finns många promenadvänliga grusvägar
& att Mälaren inte ligger så långt härifrån, till både hundarnas & min stora glädje.
Mer att upptäcka, finns det. Det är så roligt att utforska nya platser!

När vännerna lämnat, och det bara blev jag & mina fyrbenta kvar,
blev det dags att börja slåss ordentligt med flyttlådorna.
Fy fasen sån tid det tar, det här!
Men, lite i taget, börjar det växa fram ett hem.
Nedervåningen står först på tur, så får ovanvåningen planeras & fixas lite efter hand –
helst skulle jag ju dock vilja kunna vifta med ett trollspö, så att allt blev färdigt direkt.

Önskar så att jag hade några lediga dagar att ställa i ordning allt,
men icke sa nicke.
Redan imorgon börjar jag nämligen på nya jobbet,
det känns riktigt spännande!

Så, nu ska jag rasta hundarna, förbereda lite inför morgondagen
& sen krypa ner i sängen.

Vi är på plats i södern alltså,
jag tror knappt jag har förstått att vi är här än.
Det tar nog ett par dagar, eller tre.
Men, jag tror att det kommer bli väldigt bra,
det här.

& vips,
så var vi då där, vid slutet av vårterminen,
och det här Östersundskapitlet.

Igår var det skolavslutning, så himla fint & känslosamt.
För att inte tala om stunden i klassrummet efteråt.
Så många kramar, fina ord från elever, föräldrar & kollegor.
Så mycket kärlek, i både tal, text & presenter. Åh.
Hjärtat svämmade över så många gånger.
Visst hade jag förstått att det skulle bli jobbigt
att ta farväl av min helt fantastiska klass,
men att det skulle kännas såhär jobbigt,
hade jag verkligen aldrig kunnat föreställa mig!

Efteråt blev det hejdålunch med Sandra,
följt av en senare utemiddag tillsammans med
päronen & min kusinvitamin! Mysigt!

–

Men tänk, ändå.
Att jag för ungefär åtta månader sedan,
av en slump fick nys om ett jobb på en skola hemma i Östersund,
valde att ta det & flytta upp igen.
Tänk, att jag då,
skulle hamna i en klass med en hel drös helt
underbara små människor med stora personligheter
& därtill, en lärare det skulle visa sig att jag samarbetade otroligt bra med.
Tänk, att detta skulle leda till en känsla av att hamna alldeles rätt i min yrkesroll,
en känsla av det här kan jag & en stor personlig utveckling.
Jag har lärt mig så mycket om mig själv, barn, lärande
& mer därtill under det här månaderna.
Jag har getts utrymme att prova nytt, att växa som pedagog
& känt en sådan otrolig stolthet över mina elever.
Att gå till jobbet har varit så himla roligt,
och varje dag har eleverna fått mig att skratta.
Så, att jag kommer sakna dem,
det är en underdrift. <3

Och nu,
är det alldeles snart dags för mig att rulla söderut.
Mot det som varit mitt hemma under en så lång tid,
och som drar mig tillbaka.
Mot något som känns gammalt,
men samtidigt kommer bli alldeles nytt
& som känns rätt i magen just nu.

Så,
med känslor i överflöd,
av både sorg, glädje & förväntansfullt pirr,
sätter jag så punkt för det här kapitlet.
Bläddrar blad, och undrar nyfiket,

vad kommer komma härnäst?

Tack,
fantastiska Ni.
Som på olika vis hört av er och visat värme & omtanke.
Det betyder oerhört med människor som bryr sig & som förstår. <3

Välbehövlig helg.
Och det är så skönt när man hinner med det man ska, utan stress.
Sovmorgon tills jag vaknade av mig själv, lång frukost, förmiddag på gymmet,
långpromme med grabbarna & lite kortare fotopromenad med Indra,
bland alla fina vitsippor.

Lite blandat måste-göras-fix har också hunnits,
och ska nu fortsättas med,
innan middagssällskapet trillar in.

En lugn lördag med energipåfyllning alltså,
viktigt.