en diagnos & tusentals tårar.

IMG_8504

♥♥♥

Varför, måste livet vara så orättvist?
Jag känner mig så trött, och tom inombords.

På Strömsholm gjordes ultraljud av Escotts hjärta, och man tog EKG.
Det konstaterades att han har hjärtsjukdomen HCM som innebär en förtjockad hjärtmuskel.
Det gör att hjärtat inte fungerar som det ska,
och kan innebära diverse följder. Exempelvis hjärtsvikt & blodproppar.
HCM går inte att bota,
och eftersom Escott redan visat symtom genom svimningar, trötthet & onormal hjärtrytm
trodde veterinärerna inte alltför starkt på att medicinerna
kommer kunna bidra till någon större lindring.

Som ett slag i magen. 
Som att precis ha klättrat uppför en klippa, fått fingrarna över kanten,
och känt hopp om att äntligen kunna dra sig upp sista biten.
Men sen bli knuffad ner, igen.

Min fantastiska Escott,
bara 2,5 år gammal.
Som gjort avtryck inte bara
i mitt katträdda hjärta, utan även hos så många fler.
Cotten, som är den snällaste & mest avslappnade katten man kan tänka sig.
Veterinärerna har vid besöken fått göra precis vad som helst, och han har bara funnit sig.
Han, som kommer när jag ropar, som så ofta ligger i mitt knäveck när jag vaknar,
som tittar på mig med blicken som om han kan läsa mina tankar & som alltid försöker stjäla min frukost.
Han, som skulle bli gammal hos mig. 
Jag vill inte tro att det är sant.
Räckte det inte med allt vi kämpade oss igenom ifjol?

Just nu, är jag så orolig & villrådig.
Vi har påbörjat behandling med mediciner som ska fungera vätskedrivande & blodtryckssänkande.
Än så länge tar han medicinerna utan problem, och så länge han tycker det är okej så fortsätter vi.
Helst, skulle jag vilja låta bli att släppa ut honom. Men det går inte.
Escott är ingen innekatt. Han behöver vara ute, få jaga,
få sitta under buskarna och spana, och klättra i träden.
Det är ju sån han är, och jag kan inte hålla honom borta från det
han älskar för min egen oros skull.
Men tankarna snurrar… Tänk om han skulle få en blodpropp utomhus?
Tänk om han svimmar igen? Hur väl känner han av hjärtat?

Oron, den som jag lärt känna för väl.
Den har mig i sitt järngrepp igen, och jag önskar jag
slapp tänka på beslutet jag kommer behöva ta,
förmodligen alldeles för snart.

Förbannade jävla otur.
Jag vill bara skrika.

IMG_8481IMG_8527IMG_8522IMG_8526

Add a comment...

Your email is never published or shared. Required fields are marked *