En kopp te, eld i kaminen.
Sovande hundar.

Jag är själv ganska trött också, efter en fullspäckad dag.
Men samtidigt lite fladdrig inombords efter ett fint avslut på torsdagen.
Sådär, så att man på förhand vet, att det inte kommer gå att somna än på ett tag.
Jag mötte upp Madde för en fika & lite prata-ikapp under eftermiddagen.
Därefter begav vi oss mot ett föredrag om högalpina vandring
jag trillat över på facebook.

Och nu,
är det alltså äventyrsfladder i bröstet.
Och min längtan efter utforska, äventyra, andas friskluft
& vandra långt med glitter i ögonen, ökade ytterligare.
För wow, vilka platser det finns att upptäcka.
En härlig liten inspirationsboost sådär,
i slutet av arbetsveckan.

Snart helg ju!
Och med det, tid ute för att
dämpa lite av denna intensiva äventyrslängtan
(mitt försök att dämpa den genom att pynta kontoret med bilder
från Norge-vandring, har ju hjälpt föga…).
Västmanland bjuder ju inte direkt på några
bergsmassiv & möjligheter till vandring på hög höjd.
Men en och annan vandringsled, kaffe över öppen eld
& kanske lite skidor i ett konstsnöspår,
ska nog duga gott för stunden.

Så var vi där, vid 2018.
Det nya året har börjat lugnt, och jag har funderat
lite smått på vad jag vill fylla året med.
Önskningar & drömmar är det ingen brist på!
Vi får se, vilka av dem som prioriteras och blir av.
Utomhustid, så mycket som möjligt,
är  i alla fall givet.
Såklart.

–

Bilderna,
är från vårt nyårsfirande i Kloten.
Jag & Marlene rullade från ett regnigt & mörkt Västerås,
och bara omkring en timme bort, så möttes vi av ett
helt fantastiskt vinterlandskap.
Lyckan hos oss båda när vi klev ur bilarna
gick inte att ta miste på.

Så småningom anslöt även Sara.
Vi gjorde oss hemmastadda i den mysiga stugan,
innan hundar, kameror & lunch plockades med ut
på en liten hike i området.
Jag har inte varit i Kloten tidigare, men hört mycket gott om det,
och nu förstår jag verkligen varför.

Efter några timmar utomhus traskade vi tillbaka till stugan,
och tiden rann iväg medan vi åt en massa gott & surrade.
När det sedan vankades tolvslag gick vi ner och gjorde
upp en eld vid den frusna sjön för att grilla
marshmallows & skåla in det nya året!

Långfrukost fick morgonen efter inleda 2018.
Innan det sedan vankades en ny upptäckarvandring.
Rätt in i Narnia, traskade vi.
Och det rusade i mig av glädje över att få
starta året i den vackra miljön!

Det tog senare emot att säga hejdå till Kloten, stugan & snön.
För att åter rulla tillbaka till Vässan, barmarken & vardagen.
Hade jag fått bestämma,
hade jag istället stannat tiden en stund. 

Men,
vi är hemma igen. Hundarna & jag.
Ett fantastiskt fint nyårsfirande rikare!

2017.
Tänk att det är slut nu.
Alldeles strax.

Ett år med äventyr & prövningar.
Fysiskt, psykiskt & själsligt.
Händelserikt, fantastiskt, omvälvande
& stundvis förbannat tufft.
Sådär som livet är.

Årets bästa?

Noomi, såklart!
Hon,
som flyttade in i början av året, och har satt gnistrande guldkant på min tillvaro.
Hennes glädje. Aldrig sinande. Och trots att året med Noomi varit jobbigt
pga att det dykt upp defekter inuti hennes kropp, har jag inte ångrat en enda sekund, att jag körde
milen upp till Sollefteå för att hämta henne. Ett av livets bästa beslut.
Jag är tacksam för varje dag med henne, och hoppas att dagarna blir många. ❥

Jag packade ihop livet & flyttade, igen.
Till Tortuna den här gången.
Till mysig lägenhet med skogen nära, en braskamin att elda i,
närmare jobbet & allt annat.

Och jag har fått känna ordentlig hemmakänsla för första gången på länge.
Jag vet att också det här, bara är en hållplats påväg
mot något större, men det har varit en plats att
verkligen landa på, under det här året.

Indra,
som funnits halva mitt liv.
Fick 13 år gammal somna in i början av sommaren.
Så oerhört sorgligt och smärtsamt.
Samtidigt som det var dags nu.
Hon har haft ett långt, fantastiskt liv.
Men hundliv är ju alltid för korta. 

Indra,
som var starten till allt.
Till hundsporten och allt det bidragit till under livet.
Så tacksam för alla minnen med henne, min guldpärla.
Hon har det bra nu, tillsammans med
mina andra änglar där uppe.

2017,
har öppnat upp för mer utomhustid & friluftsliv.
Timmarna ute på Ängsö har varit otaliga, och härliga dagar har också
spenderats i andra naturreservat i och kring Västmanland
och i Jämtländska fjäll & skogar.

Jag minns min & hundarnas tältnatt i Ullådalen, de välbehövliga dagarna i
Kilsbergen med Marlene, regnig vandring med kusinen och lördagen i
Färnebofjärden tillsammans med Sara.

Och så minns jag & gläds åt alla timmar i skogen och vid lägereldar
tillsammans med andra omtyckta. Alla fina samtal, skratt & drömmar vi delat,
medan naturen omfamnat oss.

Jag & Johan hade härliga sommarveckor ihop.
Roadtrip till flera fina Svenska smultronställen.
Och framförallt, några dagar i Norge.
Naturen var fantastisk, och mäktigare än
allt annat jag hittills upplevt.
Ett minne för livet, som jag är glad att ha upplevt
med just Honom.

Mer om Norgeresan får ni gärna läsa här.

Ja.
Det här året har verkligen varit lite av allt.
Den största prövningen är inte riktigt avklarad ännu, men snart.
En prövning som inneburit stress & oro.
Men också, överraskningar, förväntan & längtan.
Och kärlek, såklart.

Jag har under det här året på flera sätt prioriterat mig själv mer än tidigare,
behövt göra det. Och det är nog mycket därför det blivit så mycket tid i naturen,
för att jag lyssnat in mer, vad jag själv verkligen behöver för att må bra.
Vad jag behöver för att återhämta mig, och fylla på med energi.
Och där är naturen en så stor del.

Summan av kardemumman.
Det har varit ett utvecklande år.
Såväl privat, som arbetsmässigt.

Hjärtat är fullt av tacksamhet
över stödet, kärleken & värmen under det här året.
Tacksam för relationer som blivit starkare,
och för de nya band som precis bundits.

Nu,
säger jag hejdå till det senaste året,
och blickar med förväntan & lite nervositet fram emot 2018.
Jag tror att det blir ett spännande år!

Gott nytt år!
★ ★ ★

Det är måndagkväll,
och efter en ganska trött & förvirrad start på jobbveckan,
passar det lite extra fint att varva ner framför elden.
Sprakandet från de virvlande lågorna blandas med julvisor.
Just nu, Koppången. Den är bara så himla fin.

Jag glädjer mig åt den mysiga helgen uppe i Övik. Hos Maja.
Och åt att snön fallit även här i södern. Det lyser upp,
och det är så mysigt när det knastrar under skosulorna.

–

Min blick fastnar i elden, nästan hypnotiseras.
Och jag funderar över året som snart har passerat.
Det som blev ännu ett år med flera stora förändringar.
Jag ser fram emot att blicka tillbaka,
& minnas.
Och ännu mer, ser jag fram
emot att blicka framåt mot nästa år!

Men,
ännu är det allt några Decemberdagar kvar.
Snöfyllda vinterdagar, förhoppningsvis,
att fylla med en himla massa
julmys & annat härligt.

–

…ett sken ifrån ljuset
bakom fönstrets välvda ram
har förenat de själar
som finns med oss här i tiden

Jag vet att de som har lämnat oss
har förstått att vi är
liksom fladdrande lågor
så länge vi är här

♡

Att sitta vid elden.
Tills mörkret omfamnar.
Lyssna på sprakandet,
låta ögonen hypnotiseras
av lågorna.

Låta tankarna sväva,
och dela funderingar om
stort & smått med en vän.

Fredag. 

Och så hon.
Som bara är ett lyckorus.

Och så har den äntligen tagit fart – semestern!

Den startade med härligt midsommarfirande inklusive bland annat
kransbindning, lite strosande runt firandet vid
herrgården i Virsbo, kubbspelande, skratt & ösregn.
Precis sådant som hör midsommar till,
alltså.

Därefter blev det en tripp söderut.
Lunch hos Matilda & Glenn, innan vi rullade vidare och landade hos en vän till J.
Både vi & Noomi blev rejält bortskämda. Fröken charmade verkligen in sig ordentligt
och hade förmodligen blivit kvar där nere, om husfolket fått bestämma.
Goa Nomsan, hon är så fin att ha med sig!

Lite utforskande av nya platser (bland annat otroligt gulliga Hjo)
promenerande i solen, grillning med mera.
Kort & gott en mysig minisemester-tripp
& en prima start på tre lediga veckor
som ska njutas av till MAX.

Härnäst – dags att göra sig i ordning för middag med vänner!