Jämtland bjöd på snö när jag var där i helgen.
Som gnistrade i solen & knarrade under skosulorna.
Jag saknar den redan, då det här i Västerås idag har
regnat & varit grått precis hela tisdagen.

Dock blev helgen inte helt som önskat, då Noomi under ett
obevakat ögonblick kilade ut på den nylagda isen – gick igenom, och tog sig inte därifrån.
Jag kastade kameran i snön och klev i det kalla vattnet för att kravla ut och hämta henne.
Upp kom vi, genomblöta & iskalla. Men tack & lov gick allt bra.
Som tur var, var vi inte själva där.
Och ännu mer tur i oturen – var att hon inte hann
springa ut så många meter innan isen brast.
Vad som kunnat hända om hon hunnit ta sig längre ut vågar jag knappt tänka på.
Att rädda Noomi var det enda jag tänkte på i stunden, så till råga på allt
föll min mobil ur jackfickan och ligger nu på en sjöbotten någonstans.
Klantigt kanske, men den går ju i alla fall att ersätta.

Så, nu har vi provat på att bada isvak, Noomi & jag,
och jag känner definitivt att vi har tillräcklig erfarenhet av det nu,
och har inget behov av att pröva det igen…

I övrigt,
var det ändå fint att hinna umgås lite med vänner & familj.
Tänk om det gick att klona sig, så att man kunde befinna sig
i norr & söder på samma gång.
Så himla bra det vore.

De senaste dagarna har passerat i en rasande fart,
och snart, är det redan en vecka sedan vi var på bal!

I lördags blev det fördrink, fix & fotografering hos oss
tillsammans med vänner, innan vi sedan rullade vidare till Enköping för
den årliga höstmiddagen på regementet.

Det var andra gången för min del,
och tack & lov kändes det lite mindre pirrigt denna gång.
Men, ändå lika högtidligt med alla uppklädda människor,
mingel, finmiddag, personer att ta i hand, dans,
& annat som hör till när det vankas
festligheter i det militära.

Summan av kardemumman, en rolig kväll fylld
av mycket skratt & bubbel. Och ett fint minne
att kika tillbaka på.

Och imorgon blir det alltså helg igen.
Väskan är packad, och ett par dagar i
Jämtland står på schemat denna gång!
Livets kontraster är bra härliga.

Oktober tickar snabbt förbi, och löven prasslar
under skosulorna ute på gatorna. På vissa ställen ligger de i drivor,
som en påminnelse om, att det snart kommer bytas ut mot drivor av snö.
Jag längtar lite till dess.

För min del, har de senaste dagarna inneburit… I princip ingenting alls.
Vila från feber & halsont, och med en förhoppning om att vara helt frisk till helgen.
Dock, har vilotid också gett tid för reflektion om nuet & framtiden.
Upplever att vi är flera som känner oss lite splittrade i tillvaron just nu.
Kring hur man ”ska” eller ”borde” leva… och med den där känslan av att inte riktigt passa in i ekorrhjulet.
Drömmar om något annat, men inte riktigt vetskap om hur det
där andra skulle kunna se ut.

Lite oklart. Så som livet kan vara.
Kanske mer om det senare, när huvudet är lite klarare.

I alla fall.
En återblick i bildformat,
till två helgen som inneburit besök från Norr.
Först, en helg av nostalgiprat, utomhustid & drinkar tillsammans med käraste Sara.
Och därefter, en helg med mamma & pappa besök,
inklusive en himla massa svampplockande och god mat.
Sånt. Som fyller själen med energi.

Sedan sist,
har löven blivit gulare & vindarna kyligare.
September har närmat sig sin mitt och hösten är här med
krispig luft, svamp i skogarna & mörkare kvällar.

Jag har tänt ljus i hela lägenheten,
och njuter av att det börjar skymma utanför.
Och så blickar jag tillbaka på bilderna från förra helgen.

Det blev då en tripp till norr,
och ett par dagar i fjällen tillsammans med
Camilla, Sara, hennes Weimaraner Hirvi & mina två.

Vi åkte till Skäckerfjällen!
En plats bortanför Åre som jag hört om från
olika håll sista tiden, men aldrig förut besökt.
Jag hade läst att det kunde vara blött, och det var det.
Så efter att först börjat vandra mot Strydalen, ändrade vi oss,
rullade en bit längre bort, och tog istället leden mot Mansjön.
Den var bättre spångad, och vi tog oss ganska snabbt upp på fjället.

Ett par härliga dagars vandring & en blåsig tältnatt.
Därtill, en helt magisk solnedgång, skratt, prat,
tid i tystnad, lyckliga hundar & ett vackert höstfjäll att
insupa så mycket vi bara kunde av.

Ett första, men absolut inte ett sista besök till
vackra Skäckerfjällen, alltså.

Och trots att det bara var en vecka sedan,
så funderar jag redan över om det inte kan tänkas
hinnas med en fjälltripp till,
innan hösten övergår till
vinter…

Vilken härlig lördagsförmiddag!
Sova länge, gå morgonpromenad under blå himmel,
äta långfrukost, jobba lite vid datorn ute på verandan,
pussa på Noomi, vattna plantor, äta vattenmelon.
Lugn takt.

Jag kikar igenom bilder från förra helgen,
när jag rullade upp till Jämtland och överraskade min
storasyster som nyligen fyllt 40. Det har konstigt nog knappt hänt att vi hittat på
något tillsammans bara hon & jag, utan vänner eller andra familjemedlemmar,
så efter lite klurande kom jag fram till att en tripp till fjällen, bara vi två,
skulle kunna bli en fin överraskning.
Vi övernattade i en fin stuga i Hovde, gick en tur på fjället,
drack bubbel ur kåsa, och badade badtunna med
utsikt över bergen. Vädret var ju därtill alldeles perfekt!
Tacksam för en fin helg, och för lyckan över att ha
en storasyster som Malin. Hon har alltid varit en otroligt
stor trygghet i mitt liv. <3

Och fjällen, ja.
Det var som vanligt alldeles ljuvligt att få lite tid där.
Känna pulsen gå ner, och låta tankarna fladdra iväg dit de inte
gick att nå dem för en stund.
Inget slår det.

–

Nu, är det dock dags att börja packa ihop lite
för den här helgens äventyr.
Årets första tältnatt väntar ju,
så efterlängtat!

Lite plötsligt,
och med full kraft, så slog sommaren till.
Med barfotafötter i gräset, grönska, blommande äppelträd,
långa ljusa kvällar med solnedgångar som ger fladder i bröstet,
rabarberpaj & envishet att sitta kvar ute på verandan så länge det bara går.
Trots att mörkret fallit och det behövs en filt för att inte frysa.
Bara för att. Bara för att njuta av känslan att ha tagit sig
igenom ytterligare en höst och en vinter.

Grillkvällar har det blivit flera av under veckan,
både hemmavid & på Ängsö. Så mysigt.
Och bäst av allt just nu,
är ju vissheten om att det här
bara är början.

–

Och nu, är visst helgen redan slut. 
Några bilder från en Ängsökväll, och från gårdagskvällens fotografering
med Marlenes fina tjejer & Nomsan får avrunda veckan. 

Efter ett par veckor med fullspäckat schema gav
lördagskvällen oss tid för paus.
Utan måsten, utan tid att passa.

Istället,
stilla vatten, vilda hundar,
korvgrillning, fiske
& promenadtid.

Jag andades in, hela vägen.
Njöt.
Och konstaterade att det inte behövs mer än så.
Några älskade, en tjärn & en eld.

Komplett.

Våren har vaknat här i Västerås.
Med solsken, fågelkvitter & vägdiken som
lyser av av tussilago.

Bloggen har vilat helt ett tag, det blir ju så ibland.
Speciellt under den mörkare delen av året,
när energin inte alltid räcker till de mer kreativa delarna av livet.
Även om lusten ibland fallit på, till foto, skrivande och annat.
Har det inte riktigt räckt hela vägen fram,
trots sådant som snurrat i huvudet och önskat landa
i skrivna ord.

Men nu,
har kreativiteten alltså börjat vakna till liv igen.
Precis som tussilagon som kämpat sig upp efter vintern.

Jag känner en pirrande förväntan inför våren & sommaren,
inför de förändringar som står för dörren med
allt vad de nu kommer innebära.
Men det, får det bli mer om framöver.

–

Önskar Er en fin helg.
På min agenda står att bli frisk från förkylning
& orka spendera lite tid i solen!

Jag ska snart kila ut i den kyliga februarimorgonen,
men först kändes det fint att blicka tillbaka till vår härliga Thailandssemester.

Det är ju redan över en vecka sedan vi landade i Sverige igen, jag & Johan.
Tiden har gått så snabbt. Ja, hela Januari tycker jag gick så fort med allt vad den månaden innebar.
Och den avslutades alltså med ett par veckor i Thailand.

Vi startade & avslutade semestern i Bangkok.
Med lite upptäckande av staden, båtåkande,
strosande på en gigantisk marknad, vilesåkande bland
hissar på det galet höga hotellet,
och lite annat smått & gott.

Däremellan,
hann vi med öarna Koh Chang & Koh Samet.
Väldigt fina platser, på lite olika vis!

Vi hade lite otur i början, i form av sjukdom.
Men, det vägdes väldigt snabbt upp av solskenet, havet,
barfotafötter i sanden, snorkling, ananasjuice vid stranden,
tid att läsa böcker, utforskande, mopedåkande, inga tider att passa,
saltvattenstrassligt hår, apor, thaimassage…

Men framförallt, faktumet att känna sig helt & fullt ledig.
Det var längesedan jag kände mig så avslappnad!
Min hjärna ville inte greppa några tankar,
den ville inte fundera & reflektera.
Den ville bara vila,
och det var precis vad som behövdes.

Jag tyckte mycket om Thailand.
Såväl maten som naturen & människorna.
Hoppas absolut på att få möjlighet att
utforska landet mer i framtiden!

En del av mig längtar såklart redan tillbaka.
Men det känns skönt att kunna njuta av att vara hemma också.
Hos hundarna, vännerna, kollegorna. Och kanske framförallt,
att kunna börja landa i en vanlig vardag med Johan igen,
då han jobbat borta mycket sista tiden.

Så, semester i all ära.
Men det är ju kontrasterna som
gör livet sådär härligt!

Det blev en helg fylld av smått gott.
Som fredagsmys hos favoriter,
träning, 30årsmiddag, utomhustimmar, kaffe,
diverse ärenden, sovmorgon, hemmapyssel.

Sånt. 

Som i en salig mix utgjort en skön helg.

Igår förmiddag,
traskade jag & hundarna upp i vår Tortunaskog.
Utforskade stigar vi inte vandrat på förut & hittade så småningom en fin fikaplats.
Jag blickade ut över frostiga träd, iakttog hundarna som strosade omkring,
och kände utomhuslugnet infinna sig.

Det är så fint att ha skogen nära,
& att kunna skapa små äventyr hemmavid.
Det behöver ibland inte vara svårare än just så. ↟

Söndagsmörkret har nu lagt sig utanför fönstren,
kvällens sysslor är avklarade & jag ska strax krypa ner i
soffan med en stor kopp te.

Ser så mycket fram emot veckan som kommer.
Vågar knappt tro det, att den veckan,
äntligen är här.

Efterlängtad.