you shine even on a rainy day.

Att kravla sig ur tillfällig höstkoma,
går sådär när vädret har fastnat i ett statiskt grå-läge, dagarna blir till kväll vid 16:30
och kursen i skolan just nu handlar om depression, ångest, fobier, personlighetsstörningar och liknande.

Jag har diagnosticerat mig själv med allt från Borderline till Fobisk personlighetsstörning,
Aspberger & Social Fobi, den senaste veckan.
(trots att läraren förmanade oss första lektionen, att vi skulle försöka att inte göra just detta)
Nej. Visst att jag har ett berg-o-dalbanehumör ibland,
men inte mer än att jag fortfarande faller inom ramen för vad som anses normalt. ;-)

Kände mig stressad & trött när jag landade hemma efter pluggtimmar, tidigare idag.
Med golven fulla av leriga tassavtryck, disk som väntade på att diskas och en full tvättkorg.
Fem hundar att motionera, bilder att skicka iväg och någonstans där, kanske hinna äta lite också.
Jag prioriterade hundarna först, letade fram lite att äta, struntade för stunden i det övriga, och åkte upp till stallet istället.
Adora-dag. Tid med finaste röda prinsessan.
Och så fort jag plockat in fröken från hagen, sjönk pulsen,
och livet kändes inte så dumt, ändå.

Mindfulness i bästa form. Men det har ni ju vid det här laget, redan förstått.
Efter ridtur med Gunilla & färdiga stallsysslor, rullade jag hemåt igen,
med ny energi att ta tag i det där övriga.
Delvis med Malin i luren.
Tänk, vi har inte pratat på ungefär ett år, och ändå kändes det precis som vanligt.
Att vi kunde prata om allt, som att det var igår vi sågs, och inte för 5-6 år sedan…
lustigt, det där. :-)