.png)
Det slår mig ibland.
Att om ett år, då är jag ju faktiskt inte högskolestudent längre.
Om ett år jag färdig beteendevetare, och jag har ingen aning alls vad det kommer innebära.
Jag har ingen aning, om hur livet ser ut om ett år.
Och det känns lite läskigt,
samtidigt som det också är spännande,
och ett faktum fyllt av möjligheter.
Att jag bor kvar i Västerås omnejd efter examen, det är jag övertygad om.
Men vad jag kommer sysselsätta mig med, är hundraprocent oklart.
Jag tycker ju om att veta. Att ha en plan för saker och ting.!
Och faktumet att jag just för tillfället inte har någon plan för framtiden,
gör mig lite frustrerad & förvirrad.
Men jag vet att det löser sig. Det gör det alltid.
.png)
En liten tanke jag har är i alla fall att så småningom utbilda mig inom coaching.
Jag tycker verkligen så himla mycket om att stötta människor, se dem växa & utvecklas,
och det är så häftigt med dem som vågar förverkliga sina drömmar
eller nå de uppsatta målen.
Stora som små.
Och det vore häftigt att arbeta inom det området,
åtminstone delvis.
Bah. Inte värt att spekulera egentligen.
Man vet aldrig vad som dyker upp längs vägen,
vilka möjligheter som ges eller vilka sidospår man halkar in på.
Men fundera lite, det måste man ju.
.png)
