skogseftermiddag.

Vi spenderade några eftermiddagstimmar till att spåra med Marlene & Geni.
Blev glad i hjärtat över våra tre duktiga hundar.
Roligt att se Geni i spåret för första gången. Så duktig, trots att hon är ny på området.
Ser fram emot att följa hennes utveckling framöver. Hon har allt nästlat sig in i mitt hjärta, lilltjejen!

Diezel blev jag helt förvånad över.
Som tidigare varit väldigt svajig och hetsig i spåret, men nu verkar ha landat i uppgiften,
och visade upp ett fokuserat spårarbete.
Ett litet tapp innan sista pinnen, där det var roligt att se hur han löste det
– ett par tuggor gräs, för att sedan ta upp arbetet igen och lugn och sansat leta sig tillbaka till spåret, istället för att studsa på stället, skälla och ”be om hjälp” som han tidigare gjort.
Hans stora föremålsintresse kommer till sin rätt då han blir alldeles till sig av glädje över att hitta apporter i spåret, gullepojke. :-)
Elvin kändes ju inte helt som sitt rätta spår-jag i helgen,
även om han löste sina uppgifter okej. Men idag var den riktiga spårprinsen tillbaka helt, fin känsla.
Noggrant arbete trots skiftande underlag, och framförallt – hans bästa vägövergång hittills.
Grusväg som han gick över med låg näsa, lugnt och fokuserat.
Han har tidigare haft tendens att vinda in spåret på andra sidan och ha lite förutfattade meningar, men nu verkar poletten ha trillat ner.
Samma stora intresse för pinnarna som Diezel har han dock inte, så det är något vi ständigt får jobba på som det verkar!

Å vad jag gillar att spåra,
det är så himla fascinerande att se på vilka sätt olika hundar löser uppgifterna! :-)