ömsom sol, ömsom regn.

Upp & ner, ner & upp.
Så har vädret varit idag,
ömsom sol, ömsom regn.

& kvällen i vallhagen blev likaså, träningsmässigt alltså.
(det är verkligen varannan gång, det där med vallningen,
förra passet var ju ljuvligt).

Frustrerad,
över min fina hund med mycket kapacitet men på
samma gång så jäkla tjockt pannben & kan bäst själv.
Frustrerad blir jag också över min egen okunnighet i vallningen
(varför kan man bara inte lära sig nya saker på en kvart eller två?!).
Det är alltid svårt att vara ny på något –
och därigenom inte riktigt veta var man är påväg tycker jag.
Det är klurigt utan en tydlig målbild, lixom.

Men,
lika mycket som jag är frustrerad,
är jag också fascinerad av snorvalpens stil, driv & vilja.
Och över att vallhundarna besitter så vansinnigt starka instinkter.
Det är häftigt, det är det verkligen.
Häftigt, frustrerande, svårt, spännande.
Allt på samma gång!

Nåja. Nya tag.
Förhoppningsvis spelar vi snart i samma lag igen,
Thore-snore & jag. Det är alltid skönt att bara skriva av sig lite.

Några bilder på snygga & duktiga grabbarna Sane & Cai
hanns med innan kamerabatteriet tog slut!