eat, sleep, explore – en norgetripp.

”Eat, sleep, explore”
stod det på någon slags informations-skylt vi passerade i Norge,
och den kändes som en oerhört passande beskrivning av semestertrippen
i vårt helt fantastiskt vackra grannland!

Vi påbörjade resan torsdag kväll.
Rullade så långt vi orkade, och hittade, någon timme in i Norge,
en fin plats att slå upp tältet på. Mitt i natten var det då,
så antalet sömntimmar blev inte alltför många.

Vi vaknade till strålande sol,
och åt frukost vid en sjö innan vi rullade vidare.
Därifrån dröjde det inte länge innan naturen blev otroligt mäktig.
Det kändes som att vi plötsligt befann oss i ett vykort
– med det klarblå vattnet & bergen som tornade upp sig runtom.

Så under fredagen, efter lunch vid en av alla fina rastplatser,
nådde vi resans första vandrings-etapp.
Preikestolen.

Vi plockade i ordning all packning, och hade tältet med upp för att kunna sova där en natt.
En kort, till en början ganska brant men väldigt fin vandring upp. Om än med ett litet break när
sömn & vattenbrist gjorde sig påmind hos mig. Efter lite energipåfyllnad gick det dock bra,
och utsikten när vi kom upp var helt fantastisk!

Det var inte så många andra som valt att gå upp så pass sent,
så vi behövde inte trängas där uppe. Väldigt skönt.
Middagen intogs & utsikten beundrades, innan vi letade upp en okej tältplats
(som inte bestod av myrmark) strax nedanför klippan.
Aningen ojämnt underlag i riset, haha – men åtminstone torrt,
och vi sov tungt den natten, med några tappade
sömntimmar att ta igen.

Vi hade kvällen innan pratat om att vi borde
ta oss upp och se soluppgången…
Ingen av oss hade dock ställt klockan.
Men som tur var, vaknade Johan tidigt,och vi kilade upp och satte oss på en klippa
med utsikt över fjorden och solen som var påväg upp.

Ja, det var verkligen magiskt. Det är det enda ord som duger.

Därefter packade vi ihop våra saker, tog ner tältet samtidigt som vi slogs mot knott, och började traska neråt.
Vi stannade till vid en spegelblank sjö för att fylla på kroppen med energi,
innan vi med lätta steg vandrade neråt.

Så var det sedan dags att fortsätta mot nästa anhalt
– Trolltunga.

Vi stannade längs vägen till vid vattenfall
och fyllde flaskorna med iskallt & friskt vatten,
körde genom massvis av tunnlar
och längs smala, slingriga vägar.
Naturen vi passerade var
mäktig, hänförande, dramatisk.
Ja, allt på en gång.

Norge är verkligen så vackert att det gör ont i en.

 

Vi kom efter några timmar fram till Tyssedal,
funderade på att slå upp tältet & ha en lugn kväll.
Men, så hittade vi ingen bra plats… och väderprognosen sa att det vankades
regn under natten & framförallt morgondagen.

Att gå Trolltunga-vandringen i ösregn lockade inte alls,
så efter lite överläggande föll valet på att ändra tankarna kring packning,
och ändå ta med oss tält & allt, och börja
traska upp redan under eftermiddagen.

”Vi går en bit” 
slutade dock i fem timmars vandring hela vägen upp,
samt några kilometer neråt igen, innan vi,
precis innan regnet kom, slog upp tältet.

För den som undrar,
är det förbannat jävla svinjobbigt,
att med tung ryggsäck gå en 1-kilometer lång stentrappa brant uppåt.
Den längsta kilometer jag någonsin gått, faktiskt.
Men det gick!
Med några svordomar om såväl stentrappa som ryggsäck.
Och tack vare peppen från J under vägen,
så avverkades också resterande, jobbiga kilometrar.
Och utsikten där uppe sen – wow.
Läskigt och häftigt att kliva ut på tungan!

Preikestolen & Trolltunga på samma dag alltså,
inte helt enligt planen direkt. Men såhär i efterhand ändå rätt,
för att slippa ta oss ner på hala stenar i regnet.

När vi kom ner till bilen igen på söndagsmorgonen, var vi helt slut båda två.
Hjärnkapaciteten var ungefär lika med noll – så vi valde att checka in på hotell.
Ett dygns återhämtning på Trolltunga Hotell var så underbart & välbehövligt.
Våra kroppar fick vila upp sig, tältet fick torka efter nattens skurar
& energin letade sig tillbaka igen.

Efter hotellfrukost (bästa!) & utcheckning rullade vi iväg, återigen.
Dagen bjöd på en kort men rolig vandring till fina Vøringsfossen.
Det var skönt att gå ur lite träningsvärk ur benen,
och blev ett fint avslut på vår vandringssemester!

–

Ytterligare en tältnatt, lite tid i Oslo,
och sen, rullade bilen åter mot Västerås.

Varken bild eller ord sammanfattar den här resan särskilt bra
– naturen i Norge måste lixom upplevas på plats.

Men,
åtminstone ett försök till lite
kom-ihåg-den-här-resan, för mig själv.
Att kunna kika tillbaka till,
sen.

Så, en Norgesemester, alltså.
Med 200 mil i bil, många vandringssteg,
storslagen natur & sällskap av en älskad.

Det har varit både svinjobbigt & alldeles fantastiskt,
och jag är så himla glad att det blev av,
det här!