Dagarna i Folsberga

Har skrivit ihop lite (eller ganska mycket) om dagarna i Folsberga, för att kunna gå tillbaka och läsa om dem senare.

Jag kom fram till Uppsala på måndagkvällen, väldigt valppirrig. Blev upphämtad av Linda och Lisa vid stationen, och rullade sedan iväg mot Folsberga. Så roligt att träffa båda tjejerna igen! Och såklart roligt att träffa Modja och se den stora magen, som var väldigt mycket större än vad jag hade föreställt mig.

Under tisdagen fördrev jag och Linda lite förmiddagstid med några ärenden inne i Enköping & Lisa var ute på joggingtur. Sammanstrålade sedan för lite slappande i soffan. Eftermiddagen bjöd på cupcakesbakande så det stod härliga till. Mycket skratt blev det.! Utan sprits får man göra det bästa av situationen = inte så jättefina cupcakes. ;) Men goda blev de, helt klart.  Middag med härliga familjen Idås och lite tvtittande innan vi somnade gott. Inga tecken på att valparna tänkte titta ut ännu…

Onsdagen blev en väntans dag. Modjas temp sjönk, och vi hoppades innerligt att kvällen/natten skulle innebära valpning.
Jag försökte plugga lite fysik men tankarna var på annat håll, och det stod fel svar i facit mest hela tiden… Mycket märkligt.
Lindas pratglada syster Sofia kom förbi med lunch & efter det gick jag, Lisa och Loi ner och utfodrade ulltottarna i finvädret. Helt underbart med barmark.!!!

När vi kom upp igen så var det dags att börja mysa in oss ordentligt i valprummet. För att få tiden att gå att sysselsatte vi oss med att fläta fleeceflätor till valparna, äta choklad, babbla och bara vänta… Och vi väntade, och vi väntade. Modja var flåsig och orolig, men mer än så blev det aldrig. Timmarna gick, och vi satte hela tiden upp nya förhoppningar – klockan 23:00 blir det, klockan 03:00, klockan 05:00… Men det dröjde längre än så. Och vi var trötta så att det sved i ögonen.

När morgonen kom ordentligt, och det blivit ljust ute gick Lisa in för att hämta frukost till oss, och då, äntligen, satte värkarna igång! Någon frukost blev det aldrig, frukostbrickan stod kvar på sängen hela dagen… Istället ägnades tiden mellan ca 10 – 17:30 åt att glädjas åt små valpar som ploppade ut. En efter en kom de ut. Och de verkade aldrig ta slut.! Tillslut kom sista valpen i alla fall ut, den tolfte i ordningen. 7 hanar och 5 tikar blev det totalt. Helt otroligt. Duktiga, duktiga Modja.
Det var verkligen en stor upplevelse att få vara med vid valpningen, så glad över att jag fick delta. Något jag aldrig kommer glömma.
Middagen den kvällen var väldigt välkommen, och efter att ha ätit skyndades ut till de små igen. Så mysigt att bara sitta och titta på de små, och höra ljudet av deras smaskande. Modja trivdes snabbt i sin mamma-roll och pysslade och grejade ömt med sina skyddslingar. <3

Fredagförmiddagen susade förbi alldeles för fort, hann bara med att äta frukost & pyssla lite med valparna innan jag med klump i magen kramade hejdå, åkte med Catrin till Uppsala och klev på tåget hem till Östersund. Spenderade tågtimmarna med att titta på valpbilder och den lilla filmsnutt på dem som jag hade i mobilen om och om igen. Kände då en varm känsla sprida sig i magen istället för den ångestfyllda klumpen över att åka hem – jag hade ju fått vara med om något helt otroligt fantastiskt, något som är en början på något nytt och spännande. En lillebror är född, om 8 veckor flyttar en liten drömvalp in. Det är lycka.

Som avslutning vill jag  flika in några ord om Linda också. För jag tycker att alla som inte redan vet det, borde få veta hur jäkla duktig och fantastisk hon är. Hon är en sån som alltid stöttar andra, och som sprider så himla mycket kärlek runt sig.
Att hon dessutom kommer bli en toppenuppfödare, och lägga en bra grund för Modjas valpar är jag fullständigt övertygad om.!
Skickar en kram till dig Linda om du läser det här. Är så tacksam över att få ha dig i mitt liv.  :)