så blev vi äntligen med kattvalp.

Det ligger en varm, kurrande liten varelse i mitt knä.
Han trampar med tassarna försiktigt mot låret och kikar mot
mig med plirande, gula ögon. Lite hemlighetsfulla, sådär som kattögon är.
Vad tänker han på, egentligen?

När mäklaren ringde mig och berättade att säljaren av gården accepterat vårt bud,
var bland det första jag sa till kollegan på jobbet:
”Vet du vad det här betyder! Nu kommer vi kunna köpa en katt!”

Och nu,
nu har vi bott här i snart två månader, och lille Emrick har äntligen blivit vår.
Jag har tänkt så mycket på Escott & Egil sedan vi flyttat in,
önskat att de också fått dela den här drömmen med oss.
Sett framför mig hur Escott studsat framför oss på grusvägarna,
som han brukade göra.
Jag hoppas de är med här på sitt sätt, i någon form…

Lille Emrick.
(Eller ja, Kenneth-Emrick som han heter då jag och Johan inte
kunde enas om vad han skulle heta och det istället fick bli ett dubbelnamn!)
Har trots att han bara bott här i några dagar, funnit sig väl tillrätta. En trygg och modig liten grabb.
Med mycket fart under tassarna, som sig bör, när man är en liten kattvalp.
Om några veckor får han dessutom sällskap av en liten kattfröken,
men mer om henne då.

Helgen har varit full av besök som avlöst varandra, gos med Emrick,
fika under äppelträdet, långa promenader och fix på gården.
Idag blev det även ett besök på en gårdsmarknad i närheten,
det ökade suget efter såväl höns som kaniner.
Tänk att möjligheten & utrymmet finns nu ändå, för fler djur!
Bara vetskapen är ju nästan svindlande,
jag har ju drömt om det här så länge.

Nej, nu när kattvalpen somnat ska jag & de andra två fyrbenta passa på att kila ut i
trädgården och greja lite innan ytterligare finbesök väntas.
Livet på landet är verkligen ljuvligt och nedräkningen
till semestern och mer tid för pyssel hemmavid,
är i full gång.