att ha flyttat hem och landat i en dröm.

Det är mitten av Juni och just ikväll är det inte lika fint väder som på bilden ovan.
Istället faller regnet, och skänker ett lugn till tillvaron. Jag njuter av det.
Det är mysigt att sitta inne lite, dricka te och tända ljus. Känna efter.
Det har ju varit så många fina kvällar sista månaden,
så jag har knappt hunnit med den där för mig, ack så viktiga reflektionstiden.
Istället har vi spenderat så mycket tid som möjligt utomhus på kvällarna.
Vi har fixat, donat, målat, planterat. Och haft familj & vänner på besök.
Maj försvann kvickt.

För vi bor ju här nu. Tydligen.
På Erik-Persgården, utanför Sala.
Det är ju helt vansinnigt faktiskt, och trots att det gått en månad,
har jag inte riktigt hunnit vänja mig vid tanken.
Än känns det lite ovant att köra bilen längs uppfarten och förstå att det är hemma.

Den ”riktiga” kameran har inte heller prioriterats sedan vi flyttade in,
men jag ser fram emot att dokumentera lite mer framöver,
för att kunna gå tillbaka sen, och minnas
förändringarna som kommer.

Så, sommaren har alltså börjat, och vi bor här nu
(ja, jag behöver upprepa det flera gånger för att verkligen förstå).
Bland öppna fält, och med en drös röda byggnader att ta hand om.
Med en bro att kunna dricka morgonkaffet på och tystnad att njuta av.
Och så insikten,
som ibland får mina ögon att bli blanka och hjärtat att
banka av tacksamhet när jag tänker på det.
Insikten
att en livslång dröm för bra precis en månad sedan gick i uppfyllelse.
Jag bor på en gård nu, tillsammans med mannen jag älskar.
Behöver nypa mig i armen ibland.

Vilken sommar vi har framför oss här.
Och inte bara det, förhoppningsvis många fina år.

Add a comment...

Your email is never published or shared. Required fields are marked *