kennelläger 2012.

Då var vi hemma igen, jag och de svarta fyrbenta. Folsberga’s första kennelläger är slut, och energin likaså.
Men glad & tacksam är jag, över att få ha en egen Folsbergavalp och en så himla bra uppfödar-Linda som ordnar och fixar så för oss!
Dessutom har det såklart varit roligt att träffa de andra valpköparna (& Lisa!) och deras busar, det är så kul att se hur alla utvecklas.
Fina gänget, tänk att de redan snart är 1,5 år.!

Under fredagen stod lydnadskurs för Towa på schemat, och det var toppen att få lite tips kring främst apporteringen!
Känt mig lite kluven hur jag ska gå vidare med Elvin, då jag vill få det riktigt bra från början, men nu känns det klarare.
Hennes metoder fungerar verkligen bra på båda mina grabbar, och jag gillar hennes tänk både i lydnadsträningen och hundhållning i stort.

Lördagen & söndagen spenderades i skogen, några tränade sök, och andra spår.
Jag och Elvin deltog i spårgruppen, och det var intensiva men inspirerande dagar med Christer Karlsson som instruktör.
Jag har aldrig gått någon spårkurs tidigare, men fick verkligen en hel massa ny inspiration och motivation till spårandet, verkligen superkul!
Nu har vi mycket att prova på framöver, då jag insåg i helgen hur mycket det faktiskt går att variera spåren. :-)
En liten aha-upplevelse! Nu är det slut på för enkla, och för tråkiga spår!

…och några sista ord om Elvin, mitt lilla troll.
Jag har tvivlat, inte bara en gång, på om jag ska lyckas få styr på allt som finns i den där kroppen…
Mycket hund har han varit sedan jag hämtade hem honom, det hade jag räknat med, men kanske inte mycket.
Min pappa sa när jag bodde hemma att Elvin är hunden jag fått för mina synder. ;-)
Och visst, han är fortfarande ofta väldigt flamsig, ser fortfarande ofta ut som en kalv på grönbete och har ännu inte lärt sig hur man hälsar på ett lugnt sätt.
Men ändå.
Det är många bitar som fallit på plats på sistone, och även om han får folk att skaka på huvudet och fråga hur många bokstavskombinationer han har, när han svischar fram genom livet med ögon lysande av bus, så är han en så förjäkla rolig hund att arbeta med!
Han går in för allt med driv, entusiasm och explosivitet.
Höjs kraven eller svårigheterna så jobbar han för att reda ut det och jag har aldrig varit med om att han tackat nej till träning.
Och vet ni, nu har vi kommit till den där punkten att jag inte tvivlar längre.
Jag tvivlar inte på att min och Elvins teamkänsla bara kommer bli ännu bättre, och jag tvivlar inte på att Elvin kommer bli en riktigt bra hund, eller kanske rättare sagt på att jag kommer kunna hjälpa honom att plocka fram verktygen för att bli det, för han har alla förutsättningar, det är bara mig det hänger på.!
Har det hänt såhär mycket på några månader, kan det bli ännu bättre. :-)
Om inte jag själv tror på att jag fixar det, kommer ju inte Elvin att göra det heller.
Älskade, mysigaste busgrabben, du är fantastisk i mina ögon. ♥

Add a comment...

Your email is never published or shared. Required fields are marked *