Så var den plötsligt förbi, julen.
Några dagar i Jämtland, bland familj, vänner & snö.
Jag har pulsat i snön, åkt skidor efter Diezel,
andats in kylig vinterluft så djupt ner i lungorna
det bara är möjligt. & njutit av
vykortsvackra, snötyngda träd.
Fina dagar, som passerade lite för snabbt.
Nu är vi tillbaka i Västerås igen,
hundarna & jag. Det är regnigt & mörkt,
och det norrländska hjärtat bankar i bröstet
av längtan efter mer vinter, snö & fjäll.
Det har inte känts såhär tydligt på ett tag, den där längtan.
Men nu gör den verkligen det. Känns.
Jag tänker på texten på muggen som Marlene gav mig i julklapp.
Vi firade ju lilla julafton ute på Björnön förra veckan.
Förövrigt kanske en av årets mysigaste kvällar.
Eld, grillade hamburgare (utan galler men med kreativitet),
skratt så vi kiknade, glögg & julklappar.
Och en mugg med den mest passande texten, alltså.
För det är verkligen så. Naturen ger mig trygghet & hemmakänsla.
Ibland känns lägenheten i Västerås hemma, ibland föräldrarnas hus i Östersund. Ibland inget av det.
Men så fort jag kommer utanför dörren.
Ut i naturen, känns det alltid som hemma. Naturen längtar jag aldrig bort ifrån.
På ett fjäll, vid en sjö eller en eld, i ett skidspår, på en vandringsled
eller i en skog täckt av mossa.
Natur är för mig trygghet, återhämtning, andning
& en plats där jag får vara jag.
Fullt ut, i varje cell.
♡
Men nu, tunga ögonlock & dags av sova.
Tänk va, att det bara är två arbetsdagar kvar.
Sen vankas återigen långhelg & vi ramlar över i ett helt nytt år.
Så spännande & härligt på många vis!