”Och appropå hus.
Tänk den dagen, då jag kan köpa mitt eget drömhus.
Ett hus med en historia bakom sig,
med dubbeldörrar, kakelugnar & stora fönster…
Det lär dröja, innan den dagen.
Men jag älskar att drömma mig bort, dit.”
– ur ett blogginlägg från 2014
–
Jag ler lite för mig själv,
och känner en lätt rysning dra genom kroppen.
Jag minns när jag skrev det där inlägget.
Tänk att jag faktiskt är där nu. Fem år senare.
Tänk att det händer nu.
Vi har pratat mycket, och jag har haft svårt att landa i vart & hur ska vi bo.
Det är ju som det är. När livet är lite splittrat, och finns i olika delar av landet.
Jag har ju varit där förr. I velandet, avvägandet, obeslutsamheten.
I önskan av att vilja ha allt fint i livet samlat på ett och samma ställe,
och i vetskapen om att det är helt omöjligt att lösa den ekvationen.
Men så kom insikten,
om att livet inte ger någon betänketid.
Att tiden går och livet tickar på, trots mitt funderande.
Så jag landade i beslutet, gav mig hän fullt ut i vårt huskikande,
och då, då dök det upp.
Huset,
eller ja, snarare gården, där vi båda för första gången kände,
att här skulle vi vilja bo.
Och så blir det.
För några veckor sedan skrev jag & Johan på kontraktet för
ett hus byggt i början av 1900-talet, med dubbeldörrar & stora fönster.
Ingen kakelugn visserligen, men en kamin ska vi nog se till
att installera så småningom.
Det känns fortfarande lite overkligt,
och förmodligen kommer det inte landa helt, förrän i Maj,
när vi flyttar in på vår egen lilla gård. SOM jag längtar.
Livet kan verkligen överraska ibland.
Och nu är det April, fågelkvitter
& ett pirr i kroppen över allt som väntar!