måndag.

Jag brukar nästan aldrig drömma mardrömmar.
Men inatt vaknade jag gång på gång, av diverse konstiga & oroliga drömmar.
Kände mig mer död än levande, när klockan väl ringde.
Det är säkert den där tentaångesten som börjar smyga sig på.
Och lite stress, över hur man ska hinna med allt som ska hinnas.

Som tur var, kunde energidepåerna i alla fall fyllas på genom solig morgonpromenad.
Jag och Diezel strosade tillsammans omkring bland de prasslande löven,
och jag kunde inte låta bli att le åt Elvin som flög omkring bland höstfärgerna så fort hans ben bar.
Han lever alltid, som att just det här är den allra bästa dagen i hans liv. Alltid. ♥

Nej, nu kör vi hörni.
En bra spotify-lista, chai-te & psykologiplugg.