Om lite mer än ett år, har jag en färdig högskoleutbildning.
Då kan jag kalla mig beteendevetare.
Bara ett år, lixom. Jättekonstigt!
Men just idag, känns det som en hel evighet och lite till, tills jag är klar.
Trots flera timmar i skolan, med bra sällskap som verkligen försökte peppa
& hjälpa mig, känns det bara som att jag kört fast HELT i tentaskrivandet just nu.
Kommer verkligen ingenstans överhuvudtaget,
alla begrepp, modeller, diagnoser, fobier & syndrom snurrar ihop
sig och blir ett enda kaos i huvudet. Bah.
Tog en promenad med hundarna när jag kom hem, lydnadstränade lite med Elvin,
och påminde sen mig själv om att det är ju faktiskt samma visa varje kurs.
Att varje tentaperiod, vare sig det gäller hemtenta eller salstenta,
så kommer en rejäl svacka där det känns som att det aldrig kommer gå,
och att det här är den värsta tentan någonsin.
Så.
Det är bara att försöka andas djup, skapa struktur i skrivandet,
dricka ännu lite mer te, och inse att det kommer visst gå.
Den här gången också.
Försöker hitta lite pepp med hjälp av Gotlandsbilder också.
Underbara Gotland!
Rätt tänkt! Jag vet att du fixar det, bästa Sofie! :)
Anna, vad du är go! <3
Gotlandspepp kommer man långt på. & tänk, nästa gång vi är där. Då har du bara en ynka liten termin kvar. Det du. Den här tentan fixar du lika galant som tidigare, duktiga du!
Åh. Ja vad underbart om vi skulle komma iväg nästa sommar med. Drömmen!