Och Poff, så var det visst helg igen.
Fredagskänslan är alltid så härlig, tycker jag.
Och jag sitter i detta nu och sörplar kaffe & äter en och annan jordgubbe,
hundarna har däckat efter långpromme och lite lydnadsträning.
Jag planerar tiden framåt lite i huvudet, och inser att det är ett och annat som ska hinnas med,
innan det vankas flytt och nya äventyr. Det känns som att tiden går snabbare & snabbare,
ju närmare jag kommer.
Och trots att jag verkligen längtar,
så kändes det vemodigt ända in i hjärtat idag, när mina elever övade sommarlovssången,
och jag insåg att hur få dagar jag har kvar att spendera med dem.
De där 27 små liven som jag fått lära känna, dela dagarna med,
och som jag kommit att tycka så vansinnigt mycket om. De är så fina små människor hela bunten,
och jag är så nyfiken på vilka de kommer bli. Jag hoppas jag kommer kunna följa dem lite framöver, på håll, ändå.
För även om jag, förhoppningsvis, kommer arbeta i skola igen framöver, så kommer dessa vara speciella.
Min första klass, som allra bästa Mia direkt lät mig bli en naturlig del av.
Åh, så jag kommer sakna dem!
Men, några veckor kvar alltså.
Med skratt, frustration
& stolthet så att hjärtat svämmar över.
–
Först dock, väldigt dags att göra sig i ordning för
middag & babbel i massor med en go vän.
Fredag, hörni. Hoppas ni får en fin sådan!