Vi spenderade första tiden av ledigheten och julen, i ett vintrigt Jämtland.
Och vilka fina dagar det blev. Sådana som bevaras i hjärtat och minnet att plocka fram senare,
någon dag när livet inte känns fullt lika härligt.
Vi har mestadels spenderat tiden utomhus, och maxat dagarna med skidåkning,
promenader, snöbus, fika & korvgrillning.
Hundarna har njutit lika mycket, och Säkra har minst sagt tagit vara på sina första
dagar i livet med ordentligt med snö. SOM hon har sprungit och härjat i snön, galenpannan!
Så vi har alla varit trötta och nöjda om kvällarna och jag har mest hasat runt i underställ
och tjocksockar och ätit för mycket julgodis.
Så som man bäst spenderar kvällar i December, alltså.
På juldagen hade vi varit nere vid sjön och grillat korv,
det var några minus ute och kändes ganska lockande att ta det lugnt en stund innan vi skulle iväg igen på kvällen.
Johan ville ta en skidtur, men jag tvekade lite, gäspande. Vi bestämde oss för att låta bli.
Efter en stund kände jag att det pirrade lite i kroppen ändå, och att vi kanske skulle ta en kort tur, ändå…
Så vi plockade på oss skidorna och åkte iväg. Det är ju sådan lyx att spåren finns precis utanför huset.
Vi kom ur första skogsdungen, och möttes av en rosa himmel.
Ju längre upp i skogen vi sedan kom, desto mer sagolikt blev det med all snö på träden.
Ville stoppa tiden där och då och bara leva i det magiska skenet för all framtid.
Vi åkte tills himlen mörknade, och på vägen ner, fick månskenet visa vägen genom de snötyngda granarna.
Jag log när vi svischade nerför de sista backarna. Kände ett fladder i bröstet jag inte känt på hela hösten.
Ni vet, sånt där fladder som känns, när man verkligen känner livet i sig. Sånt kände jag.
Och log, trots att tänderna ilade av kylan.
Vi kunde bara konstaterade att det var rätt beslut vi tog, att ge oss ut den eftermiddagen.
Och att man aldrig ångrar en skidtur.
Kort & gott, en finfin Jämtlandsvistelse, alltså.
Och nu,
har det blivit dags att packa alla grejer igen, och bege oss söderut.
Jag längtar upp igen redan innan vi åkt, men Jämtland finns ju kvar, som tur är.
Det blir fint att komma hem igen också, till katterna och till ytterligare några dagars ledighet.
Jag håller tummarna hårt, att det kommer tillräckligt med snö för lite skidåkning också!
