fjällen & lugnet.

Vi begav oss till fjällen alltså,
Sara & jag.
I söndags.

Bydalsfjällen igen,
men en tur jag inte gått tidigare.

Vädret, sällskapet, utsikten.
Rakt igenom fantastiskt.

Och det där lugnet infann sig,
som bara infinner sig när man tagit sig upp en bit på fjället,
och blickar ut.
När pulsen går ner, det känns som att hjärnan sätts i viloläge för en stund
och alla ens problem & funderingar plötsligt blir pyttesmå och oviktiga.

Det lugnet. 

Några timmars vandring i fjällen.
Med inslag av fotografering, fika,
renar, hundbad i fjällbäckar,
prat & tystnad.

Och flera gånger blev jag tvungen att skaka på huvudet,
dra efter andan & fråga mig själv,
hur naturen kan vara så fruktansvärt vacker.

Det kändes lite motigt på vägen ner,
att behöva kliva ur fjällbubblan,
och lämna lugnet, den friska luften & tystnaden.

Minst en fjälltur till, måste jag allt se till att hinna med i år.

För nog har jag insett det,
att livet aldrig känns lika levande,
som när jag är i fjällen.
Med vidunderliga vyer åt alla håll,
och kroppen fylls av en känsla av frihet
& att allt är möjligt!