ett tisdagshej.

Dagarna susar förbi, sådär snabbt, som de oftast gör.
Bloggen har hamnat lite i skuggan, då motivationen uteblivit.

Men nu är det tisdagkväll, och jag kände för att kika in och säga hej. 
Hej, från ett regnigt Västerås & det lilla röda huset,
där det just nu är en hel massa värmeljus tända, och jag har krupit ner i soffan med en skål fruktsallad,
och en Ellabella som kurat ihop sig bredvid mig, efter promenadtid i mörkret.

Dagen började med en tripp till Enköping för ett litet möte
& fortsatte därefter med matematikplugg, kaffe & framtidsprat hos Linnéa.
Det börjar kännas påriktigt nu, det där faktumet att skolan snart är slut.
Och att det kommer innebära en helt annan sorts vardag än vad de senaste tre åren inneburit.
En annan sorts vardag, andra krav, andra möjligheter.
Spännande, läskigt & underbart på samma gång!

Och apropå en annan sorts vardag, så har jag tänkt extra mycket på Diezel idag.
Kikade precis tillbaka i bloggen, och inser att han nu varit uppe i
Tornedalen hos Martina en hel månad…
Jag saknar och saknar och saknar,
samtidigt som jag gläds åt de positiva rapporterna om att han sköter sig
och att familjen älskar honom.
Just precis nu, kan han inte ha det bättre än han har där.
Hur konstigt det än må vara, att han är där & jag är här.
Glädje & sorg, ligger så nära varandra ibland.