Energibristen har följt mig hela dagen, och tar ut sig i irritation & frustration. Allt har fått en negativ klang och jag har bara velat gräva ner mig någonstans. Usch.! Men det är inte länge kvar nu, och det känns faktiskt lite som att om mindre än en månad får jag börja leva mitt liv som jag vill. Med det inte sagt att hela livet blir en dans på rosor för att man tar studenten, men jag avskyr att sitta och skriva rapport på rapport, och prov efter prov som handlar om ämnen jag är totalt ointresserad av. Det ger mig I N G E N T I N G.
Tack vare att jag fått prata av mig lite med några av mina fantastiska vänner ikväll, så känns det lite bättre, och lite mer hoppfullt.
Det är ju faktiskt sant, att i jämförelse med alla år jag gått i skolan, så är ju den här sista månaden ingenting. Och världens bästa belöning väntar när jag väl klarat av det.!
Tänk påå lilla E ;)
Säger som Malin, försök att tänka på E så går kanske tiden lite fortare! :)
Bara en månad, det kommer gå fort! Och du har ju som sagt nåt väldigt trevligt att se fram emot sedan!