Att jag haft svårt att hålla mig borta från valparna, det vet ni ju redan.
Så igår var jag och pussade på de små igen.
6 & en halv vecka gamla. Och de blir finare och allt mer underbara,
för varje gång jag ser dem.
Redan vid tvåveckors ålder, så var det något speciellt med en av hanarna,
jag kan inte riktigt säga vad, men något var det. Och det har det fortsatt vara.
Så det känns fantastiskt bra att det är just han, som om 10 dagar är min.
Navalls Motor kommer han heta, med tilltalsnamnet Thor.
Jag läste någonstans,
att asaguden Tor bringar ordning ur kaos.
Och det kändes så träffande.
För det som bidragit till glädje, hopp och någon slags ordning i mitt
känslomässiga kaos under vintern & våren,
det som varit en så välbehövlig motpol till sorgen
– det har varit förhoppningen om att en valp skulle bli min,
och därefter, all längtan efter den lilla grabben.
Därför, kommer han heta Thor.
Och hur man får Thor att passa in i en M-kull,
ja, då blir det en Motor, helt enkelt.
Och i efterhand,
så slog det mig att det blir ju klockrent.
För med en DiezelMotor i huset,
kan det inte bli annat än bra. ♥
Vet precis hur du känner nu, var inte så länge sedan jag också gick i dessa väntans tider. Kram på dig!
Tänk att man alltid fastnar sådär för någon speciell (som man känner något speciellt med). Ska bli så spännande att få träffa den lilla sen, och se vem han är lilla Thor.