strålande.

De senaste dagarna har susat iväg, och jag vet inte riktigt var tiden har försvunnit, lätt frustrerande då jag har flera saker som borde hunnits med, men inte blivit av.
Det har varit väldigt fint att ha Cissi och duktiga lilla Joy här, vi har hunnit med lite av varje, både hund och icke-hundrelaterat.
Efter en sväng till mysiga butiken Åsby hem & trädgård för lite kikande och inredningsdrömmande under förmiddagen idag så påbörjade de bilresan uppåt i landet igen.
Jag måste nog åka till Åsby nästa vecka igen när jag funderat igenom vad av allt fint jag vill köpa just nu. (…Linda?;-))
Svåårt.! Vill ju ha allt, nu på en gång.

De senaste dagarna har Elvin varit unghundstrotsig och allmänt skitjobbig.
Det började när vi var i Östersund, verkade som att han gick tillbaka i tiden, och betedde sig precis som sist vi var där.
Några frustrationstårar, hopplöshetskänslor och peppande ord senare är vi på banan igen.
Såhär är det att ha en unghund med mycket av allt, helt enkelt. Det går lite framåt, och det går lite bakåt.
Och efter dagens träning verkade det som att vi åter är på rätt spår.
De senaste dagarnas flertaliga diskussioner och försök att packa ihop hans yra lilla hjärna verkar faktiskt ha gett resultat, för när vi mötte upp Marlene och Fokus på klubben i eftermiddag räckte två tillsägningar till busparveln när han försökte flamsa omkring, sedan höll han ihop fint, och jobbade otroligt fokuserat i olika lydnadsmoment på varierad nivå.
Jag vågar nästan påstå att det var vårt bästa träningspass någonsin, för känslan var så himla fin & vi strävade åt samma håll. ♥
Han är fantastisk att arbeta med när han håller ihop, och går verkligen in för de uppgifter han ställs inför. Vilja finns det gott om. :-) Stort leende!

Som att det inte räckte med Elvins fina insats, så gav Diezel mig för första gången på länge ett stort sug att tävla lydnad!
Han arbetade så himla fint och gjorde mig alldeles lycklig. Alla momenten vi körde igenom var kanske inte tiomässiga, men han var lugn och sansad, och gick endast upp lite för högt i aktivitetsnivå vid metallapporteringen & fria följet. Men det blev en förbättring i båda – är så glad att ha hittat något att ta till, och ett sätt att arbeta på för att komma åt problemet.
I agilityn var han sedan taggad till tårna, tror aldrig jag sett honom så laddad!
Jag själv hann inte riktigt med alla gånger, men jag är imponerad av att han inte flippade ur trots att han var så på G.
Vad han älskar mest råder det inget tvivel om. :-)
Och snart ska vi tävla också, så himla roligt! Vi ska ta den där envisa hopp1-pinnen i år, banne mig!
Kan inte låta bli att skriva några ord om Marlene & Fokus också, för jag är grymt imponerad av dem, de gör framsteg hela tiden.
Jag glömmer ständigt att de är nybörjare i agilityn, för under den korta tiden jag tränat med dem har de utvecklats som sjutton, så himla peppande och roligt att få följa!

En bra dag avslutades med plugg & chokladfondue med Lovisa, samt besked om att jag fått ett kusinbarn.
Lite guldkant på dagen sådär. :-)