.png)
Jag hade en riktigt fin sommardag igår.
Lajjan kom förbi med jordgubbar,
som intogs efter något ostrukturerad, men rolig lydnadsträning.
Att träna lydnad barfota med gräset kittlandes under fötterna under blå himmel,
det är just sånt där typiskt som jag brukar längta till under årets kalla månader.
Elvin har en trasig tass, så för hans del är det dock väldigt lugnt just nu.
Inte helt uppskattat, men vi gör det bästa av situationen.
Det slog mig i alla fall. När vi sen satt på verandan och pratade om livet.
Det slog mig hur glad jag är över alla tillfälligheter.
Sådana som leder till att människor bara plötsligt trillar in i ens liv som om det aldrig varit på något annat sätt.
Lajjan, Linda-Lajjan, är verkligen ett praktexempel på just det.
För bara några veckor sedan var hon ju bara ett namn som svischade förbi på sociala medier ibland.
Ni vet, någon som känner någon som man följer på Instagram.
Ett namn som svischade förbi, och som jag trodde dolde en människa som var helt olik mig själv.
Så fel man kan ha.
Och tur är väl det, i och med att jag nu är en fin vän rikare!
Av en ren tillfällighet.
Idag då?
Då väntar fotografering, picknick och
förhoppningsvis ett och annat loppisfynd i sällskap av Camilla.
Sommarsöndag minnsann, det måste ju tas tillvara på.
