Fotograf Sofie Gustafsson »

och hopplöshetskänslan.

IMG_1957IMG_1958

Kände mig inte ens nervös imorse, när vi rullade iväg mot lydnadstävling.
Tvärtom – kände mig lugn, och kände att idag blir en bra tävling.
Diezel har ju gått kalas på träningarna senaste veckan.

Men näe. Han satte sig upp på platsen, efter att jag gått bara några meter, missade sättandet i z:at (som är hans finaste skifte),
hade ingen aning om vad ”rutan” var för kommando (ja, vi har tränat på att dirigera om – men idag tittade han på mig som att jag sa något helt nytt…), och tuggade gräs i flertalet moment.
Jag älskar den där hunden över allt annat.
Men just nu undrar jag vad problemet egentligen är. Är det jag som är totalt värdelös på det här men att ingen vågat tala om det för mig?
Det som i mina ögon är bra träningspass kanske egentligen är helt jäkla kassa?!
Det börjar ju bli ett skämt, att det ALDRIG kan få fungera på tävling.
Och jag är så less på tävlingsledarnas försök att skoja till det om hans grästugg.
(Även om det självklart inte är deras fel, och de har ingen aning om hur stort problem det är.)
Hur tog vi oss ens till eliten, kan man ju undra?!

Jag veeet att det inte hjälper ett dugg att sitta här och klaga.
Men det känns så tråkigt, att inte få cred för all tid som läggs ner.
Han har ju exempelvis varit helt trygg i platsmomenten i veckan, med olika hundar, olika platser, olika avstånd till gömslet.
Annat folk på planen, utan annat folk på planen… osv, osv.
Vi har även kört mycket sitt kvar & plats i vardagen, för att nöta det ytterligare.
Vi har tränat programmet tävlingsmässigt, och även jobbat på vissa problembitar vid sidan av.
Ändå dyker det upp konstiga, oväntade beteenden.
Nåväl.
Lät honom köra en vittring, som han gjorde bra.
Belönade massor och gick av planen.

Det hjälper inte vara bitter, men jag är det ändå.
För jag vet inte vad jag ska ta till.
Att lyckas få tior rakt igenom – det kan jag köpa är svårt,
men att få hyfsade poäng på alla moment, det kan väl ändå inte vara så jäkla svårt. :-(

Bitter, uppgiven & frustrerad.
Och det tänker jag tillåta mig att vara.

Vi hörs när motivationen återvänt.

  • Hanna - Vet ju inte alls hur ni tränar, men sedan jag började se gruppmomenten, som allmänlydnad, snarare än ett moment (dvs lagd/satt hund ligger/sitter oavsett tid eller dyl), så har de blivit jättebra. Skulle de byta skifte, så går jag helt sonika tillbaka och lägger/sätter dem och återgår sedan, till det jag höll på med.

    Vad gäller de andra momenten, tränar du ofta detaljer, eller kör du hela moment/kedjar? Kanske uppkommer bara vissa problem i en kedja och då måste man hitta den kedjan, för att lösa problemet. Bacardi hade en sådan ”kedja” i trean. Sättande under gång, blev alltid stå på tävling. Inte hemma, inte innan när vi gick in. Då satte hon sig klockrent, men när man lade på fotgående, betydde sitt stå. Enda orsaken jag kan komma på, är att jag släppte igenom ett felskifte på tävling, utan att påpeka att det var fel. Alltså fick hon ju förmoda att det var rätt att ställa sig, även om jag nu sade sitt. Problemet löstes ganska kvickt, genom att jag lade på ett dk.

    Hoppas du fattar något och orkade läsa hela uppsatsen ;)ReplyCancel

    • sofiegustafsson - Jag kör precis så – alltså tränar gruppmomenten mycket i vardagen med Diezel. Både det, och tävlingslikt. Och på sistone har det verkligen fungerat så bra. Han har varit tryggheten själv.. Så blev så himla förvånad idag. Och ledsen, om det är så att problemet kommit tillbaka…

      Jag kör ytterst lite detaljträning. Kedjar mycket hela moment. Jag är inte ute efter höga betyg just nu – utan vill bara att det ska funka okej på tävling. Så fokuserar bara på ”helhet” så att säga.!
      Har lagt mycket krut på att stärka honom om det blir fel – exempelvis att han springer mot fel apport, eller inte hittar rutan, för att han ska kunna lösa det därifrån. Vilket blivit en enorm förbättring på sistone, och en trygghet hos mig. (men blir det för jobbigt i hans hjärna, tar han gräs och då kan jag inte bryta honom om de blir så på tävling…:-()

      Tack för dina ord Hanna!ReplyCancel

  • Cissi o goldentrion - Känner så väl igen mig i det du beskriver, inte grästuggandet men att tävling efter tävling gå in och det är samma problem (som sällan dyker upp på tävling). Diva gör momenten fint på träning men ja… Det är okej att vara bitter och uppgiven, vem skulle inte vara det? Tänk efter och kom igen! Ni är superduktiga och tvivla ALDRIG på det, ni kan! Finns det ingen av klubbarna runt omkring som har träningstävlingar som du kan vara med på? Blir lite mer tävlingslikt och kanske får du en chans att analysera närmare då och rätta till det?

    Massor med kramar! <3ReplyCancel

  • Elin - Kanske Diezel är en sån hund som funkar bättre med lägre arbetsbelastning? Dvs träna på så att alla moment funkar hyfsat & sen ha träningsuppehåll några veckor inför tävling för att han ska tända till? Bara en tanke! Lycka till oavsett :)ReplyCancel

    • Sofie - Bra tankar. Tack Elin! Lite så är han absolut. Och vi tränar precis så – att momenten bara ska funka hyfsat. Det som jag upplever svårt m honom (åtminstone till skillnad från både Elvin & även Indra, min golden) är att man hos Diezel hela tiden behöver underhålla momenten väldigt mycket, annars verkar det lixom.. blekna bort. Har ex. Elvin lärt sig ett beteende verkar det på något vis befästas bättre än hos Diezel, där det ibland bara ’poff’ har försvunnit. Hm. Svårt är det, det här…ReplyCancel

  • Marlene - Finaste du inte är du värdelös bara för att Di är klurig att förstå sig på… Tänk om våra vänner kunde prata… ❤️ReplyCancel

    • Sofie - Ja tänk vad enkelt det vore då… Dessa fyrbenta… Tack vännen<3ReplyCancel

Your email is never published or shared. Required fields are marked *

*

*