kortslutning.

Vissa dagar behöver min hjärna en paus.
Den är ju sån som annars gärna går på högvarv hela tiden, varje minut, varje dag.
Analyserar, tar in allt, trasslar ihop egna känslor med andras känslor, kommer på tusen idéer, och tappar bort hälften innan jag ens hunnit tänka dem en gång till.
Det händer ganska ofta att jag glömmer bort,
eller inte hinner fundera över saker, som jag tänkt fundera över.
Vilket gör att det lixom blir en kö av tankar – som ska funderas kring, och så byggs den där kön hela tiden på av nya intryck, nya funderingar… Nya känslor som trasslar ihop sig med de gamla, och som jag inte hinner reda ut om det är mina känslor, eller någon annans som jag bara inbillar mig är mina egna.
Och så…
Ja, ni fattar.
Ibland blir det kortslutning, svart,
och hjärnan tar ett tillfälligt avbrott.

Idag var en sån dag.
Det kändes redan när jag vaknade imorse.
Hjärnan orkade inte bearbeta mer just nu,
så att plugga har inte orkats med idag.
Trots att jag egentligen har ett första utkast till uppgiften redan skrivet inne i huvudet,
så kommer jag inte åt det just nu.

Så jag har fyllt min onsdag med annat istället för att skriva på min psykologitenta.
Jag valde att fylla den med lövprassel under skorna & finaste islandshästmulen mot kinden.
Och så har jag låtit doften av nybakat bröd & kanelsnurror sprida sig i huset.

Skriva psykologi, får vänta.
Det kanske går bättre imorgon.