jämtland, du vackra.

Och så, vips,
har en första semestervecka redan passerat.
En underbar sådan, där pulsen fick gå ner
& ett sedan innan, sinande energiförråd fick fyllas på.

Semestern startades av att jag tillsammans med
Johan & Noomi traskade Jämtlandstriangeln.
Storulvån – Sylarna – Blåhammaren – Storulvån.

Vi gick i ösregn & ett dundrande åskoväder,
såväl som i strålande sol & tät dimma.
Tre dagar där jag fick andas fjälluft och må som bäst.
För avsett om det blixtrar omkring mig, värker i fötterna eller regnet öser ner.
Så fyller fjällen mig med en känsla som inget annat kan.
Lugnet. En vilsamhet i själen.

Jämtlandstriangeln var en fin tur.
En sån man borde gått om man är från Jämtland, kände jag.
Så det var dags. Och jag skulle gärna återvända.
Framförallt till Sylarna, för att gå en topptur.

Och Noomi.
Min älskade regnbågsskatt.
Hon höll.

Jag var lite orolig för om hennes kropp skulle orka 47 kilometer
på fjället under tre dagar. Med tanke på det som hon bär på invärtes.
Men bestämde mig, för att det fick bära eller brista, att jag ju redan tagit
mitt beslut om att hon ska få vara hon, fullt ut.

Och hon höll,
och skötte sig därtill helt perfekt.
Hon är en fantastisk friluftskompis och njöt till max av att traska på leden,
bada i fjällsjöar, mysa under pauserna & framförallt, sova i tält.

Efter tre fina dagar på fjället återvände vi till
Marieby & mina föräldrar.
Det blev sedan några dagar med familj, vänner,
hundar & små utflykter.