Glädje!

Efter några omtumlande, händelserika & samtidigt helt underbara dagar i Folsberga är jag nu hemma igen. Tröttheten har kommit ikapp, och jag skulle kunna somna på en gång om jag bara la huvudet på kudden. Ändå sitter jag kvar här och kämpar för att hålla mig vaken. Anledningen? Jag kan inte slita mig från bilderna på valparna.
Jag försöker smälta allting, men blir bara tårögd när jag tänker på det och känslorna bubblar.  Finaste småttingarna, tänk att ni är ute nu, efter lång tid av väntan och nervositet.
Tanken var ett inlägg med sammanfattning om dagarna, men jag känner att för mycket tankar och känslor snurrar ännu. Så det får bli imorgon eller så. Just nu känner jag mig bara så himla glad och lycklig över jag fick vara med under valpningen, och för att Linda låter mig ta en valp ur en den här toppenkullen. I början på Juni kommer Indra och Diezel att få en lillebror.! (om jag ser det i text kanske jag kan inse att det faktiskt är sant)
Nu rinner tårarna igen. Skyller på tröttheten. Jag är inte alls känslig. Nejnej. inte alls. :)