Ett litet bakslag är inte hela världen, Sofie

Stina tyckte att Diezel hade långa klor ;)

Slutade ganska tidigt. Planerad simträning blev inställd då sällskapet fått magsjuka. Istället blev det en skidtur med Diezel, lika bra att passa på när man hinner åka medans det är ljust.
En superhärlig, lagomt lång tur blev det. Herr Svart var laddad till tårna, och blev frustrerad när jag inte orkade hålla hans tempo ;)

Resten av eftermiddagen har innehållit plugg och slöande i soffan… Inne på tredje veckan efter lovet, och redan skolless.
Alla läxor, prov och inlämningar på samma gång. Såklart. Jaja, är väl bara att bita ihop. Bara lite mer än ett år kvar av gymnasiet ;)
*positiva tankar…!*

Plockade fram vittringspinnarna en sväng. Första gången gick det så jädra bra. Diezel tog det lungt och var nogrann, och tog rätt pinne. Blev så stolt och tänkte att nu börjar det lossna rejält!
Ångrar verkligen att jag inte avslutade träningen där. För självklart så följde därefter ett rejält bakslag. Han verkade koppla bort hjärnan och förstod inte alls vad de där pinnarna var till för?
Istället för att låta honom gå undan, och försöka igen lite senare, så blir jag såklart frustrerad och låter honom försöka igen, han förstår inte då heller och jag blir ännu mer frustrerad… osv.
Gaah. Känner mig som världens sämsta matte, jag vet ju att han egentligen kan, så varför bli så frustrerad? Bakslag blir det  ju ibland, men jag är så dålig på att hantera dem så det finns inte.
Dessutom är Diezel en känslig kille, och förstår ju inte alls varför jag blir så irriterad.

Efter att jag lugnat ner mig lite och insett att jag måste vara rädd om min fina prins, så pussade jag lite på honom, och så provade vi med vittringen en gång till. Och då var han plötsligt sig själv igen, och tog utan tvekan rätt pinne.

Sänka kraven på mig själv i alla situationer var ett av mina mål för i år. Wiho vad det verkar gå bra…
Nej. Bloggen är bra, nu glömmer jag det här!