det oförutsägbara.

Det här året kommer tveklöst ta priset som det hittills mest oförutsägbara, jobbiga & tårfyllda året.
Och det är ju sådant ibland, Livet. Vilket bara är att acceptera, och ta sig igenom.
Men inte fasen är det enkelt.

En av det oförutsägbara skeendena har i alla fall varit enbart positiv.
Faktumet att Border Collien jag aldrig ha, flyttade in i mitt liv & i mitt hjärta,
i form av Thor.

Nu, 5 månader gammal,
och en underbar individ som passar mig så otroligt bra.
Han är lekfull och busig, men har också en stabil och tänkande sida.
Det finns ett jävlaranamma, en gigantisk envishet och framförallt,
väldigt mycket kärlek.
Och varje dag, så ser jag lite Elvin i honom.
Ibland i blicken, ibland i hans hyss…

… & där började tårarna forsa…
Och en långbent valp kom springandes och kröp upp i min famn, 
la tassarna på min axlar, tittade mig i ögonen med en mild blick,
och borrade in huvudet vid min hals…
Jag väljer att tro att han finns med oss på något vis, Elvin.
På något vis, genom Thor. 

Livet.
Det oförutsägbara och konstiga.
Men allt ont för något gott med sig, säger de.
Och dörrar som stängs, innebär att nya dörrar öppnas på glänt.