Frustration & lydnadsträning hör inte ihop.
Blir så less på mig själv ibland, som förstör för Diezel i och med att jag inte kan släppa den dåliga känslan när den uppkommer.
Som under dagens lydnadspass till exempel, så kände jag i början stor frustration över ett kasst fritt följ.
Lyckades sen inte släppa det riktigt, vilket såklart ledde till en ond cirkel som drog med övriga moment i samma dåliga känsla.
Jag vill lite för mycket, prestationsångesten tar över & istället för att se små fel som uppstår som just små fel, ta det därifrån och sen gå vidare.
Så stannar jag kvar i känslan & tron att vi är värdelösa och att det aldrig kommer fungera. Gah. Det är så dumt, och nej, så länge jag fortsätter tänka i just de banorna, så kommer det inte fungera. Jag måste bli bättre på att hantera mina egna känslor & inte förstora upp saker så mycket.
Höga toppar & djupa dalar måste bytas ut till något mer balanserat, punkt slut.
Positivt var ändå att Elvin gjorde flera fina saker, att det var just Towa jag tränade med, som alltid kommer med kloka ord & är största inspirationskällan, och att Diezel & jag avslutade passet med en bra vittring & ett fritt följ betydligt bättre än det första!
Så, på ’papper’ är saker & ting alltid betydligt lättare att ta itu med än när de snurrar omkring i hjärnan. Tur bloggen finns.
Nu ska jag pussa på mina prinsar, dricka te & glädjas åt att jag fått ytterligare ett brudpar att föreviga på bild framöver. Längtar!
Ett steg i taget. Att du är medveten om vad som måste förändras är ett steg åt rätt riktning. Vi har alla våra svagheter som vi får jobba med. Du är grymt duktig tjejen glöm inte det! <3 Kramar
Vännen min. Tack <3
Det ÄR svårt att släppa när det inte går som man tänkt sig (jag är ett levande exempel på det) men det går! Andas, gör ngt kul och vila någon dag, innan du testar igen :). Med snitt åtta, tar man sitt förstapris och visserligen behöver man sikta högre än en åtta på träning, men man kan däremot välja vilka moment, man vill peta på och vilka man kan låta bli.
Tack för pepp Hanna!!
Det där med frustration är riktigt svårt. Men du har ju redan kommit en lång bit på vägen, när du själv inser det :)
För att ta hjälp med att bli av med den har jag i alla år (både i hästvärlden och hundvärlden) gått fram till ett träd, vägg eller liknande. Föreställt mig en krok och helt enkelt hängt av mig frustrationen där. Det krävs lite träning, men när man fixar det, så är det guld värt!
Tack Linda! Skönt att veta att jag inte är ensam – och att det går att komma åt det :)