Fotograf Sofie Gustafsson »

att försöka sortera ett tanketrassel.

Mörkret har lagt sig & ögonlocken är tunga.
Men ingen riktig ro att gå och lägga sig har infunnit sig än, så jag dricker te,
kliar Noomi på magen & försöker sortera lite av allt som rör sig i huvudet.

Det blev en omtumlande vecka,
det här.

Noomi har haltat ett några gånger sista veckorna.
Några steg sådär, vid ett tillfälle ett par dagar.
Utöver det, inget specifikt,
mer än en magkänsla av att hennes rörelser
inte varit helt rena.

Jag anade OCD, och vi besökte veterinären i tisdags.
Noomi blev undersökt, men visade ingen smärta någonstans,
och vetten kunde inte se någon hälta just då.
Misstanken om en lindrig OCD fanns kvar,
och det blev röntgen av bogar & armbågar.
Huvudmisstanken var att hitta något på höger sida då hältan setts där,
men den vänstra röntgades också, för att kunna jämföra.

Någon OCD var det inte, lederna såg fina ut.
Däremot hittades något som ingen kunnat ana,
en cellansamling/tumör bredvid den vänstra bogleden.
Luften gick ur mig.
Det här finns bara inte, det är omöjligt,
hon är ju bara 8 månader.

Förra året vid nästan exakt samma tidpunkt
fick jag det ödesdigra & vidriga beskedet att Escott hade en obotlig hjärtsjukdom.
Och nu, när jag känt att livet börjat stabiliseras igen efter alla
förändringar som varit det senaste året – kom nu detta.

Jag känner mig så tom på kraft. Vill bara stoppa huvudet i sanden & inte låtsas om det här.
Bara köra på som att det inte alls finns något i Noomis kropp som inte borde vara där.
Men det kan jag ju inte.

Vi har fått tid på Strömsholm på måndag, för CT & biopsi.
Sen får vi se. Kan bara vänta nu. Avvakta. Hoppas.

Det tar så mycket energi, sånt här.
Så förbannat mycket energi, att inte veta.

Så jag försöker fylla på, så gott jag kan,
Trots att jag egentligen helst vill krypa ner i
sängen & dra täcket över huvudet.

Tid med vänner & på Ängsö.
Att prata, springa, fotografera,
promenera & att omges av vacker natur.
Det är sånt som hjälper mig att skingra tankarna.
Trots att det ibland är motigt att ta sig ut,
är det alltid värt när man står där på klippan eller i skogen,
och andas in den friska luften,
djupt. 

Måndag & ytterligare besked, alltså.
Till dess,
ska jag försöka stänga av känslorna & tankarna lite,
och bara njuta av en fin helg.

Ta hand om varandra, hörni.
& ta aldrig något eller någon för givet. <3

Your email is never published or shared. Required fields are marked *

*

*