åskrädsla.

Förmiddagens timmar försvann snabbt under en brunch i Saras nya, mysiga lägenhet.
Länge sen sist var det, och en hel del att prata ikapp!
Inspirerande vänner har jag, helt klart. Som alltid fyller mig med positiv energi!

Sitter just nu och kikar ut på regnet som öser ner, och suckar över åsksmällarna som kommer med jämna och ojämna mellanrum.
Är det något jag uppskattar mer hos Elvin än hos Diezel så är det lillgrabbens obryddhet vid ljud…
Medans D sitter tryckt bredvid mig, flåsandes av rädsla ligger Elvin på rygg på golvet och sover som en sten.
Önskar jag kunde förklara för Diezel att han inte behöver vara rädd… ♥

Jag hoppas det ger med sig snart, så att jag kan lämna grabbarna hemma.
Mer ta-igen-tid står på schemat, denna gång med fina Lina.
Å, jag längtar faktiskt till att skolan drar igång igen, så det inte behöver gå så långt emellan gångerna man ses.