kvällsmänniskan.

Det är något med kvällar & nätter.! Ofta, trots att jag är väldigt trött, är det under de sena timmarna som jag fylls med kreativitet och positiv energi. Oklart varför, men jag råkade faktiskt hitta ett diagram i en av kursböckerna som visade på detta faktum, tror jag måste kika mer ingående på det…
I alla fall. Som ikväll till exempel, efter att jag tittat klart på en föreläsning, bestämde jag mig för att börja titta på ytterligare en när jag väl var igång, trots att jag egentligen var sjukt trött kom jag in i något slags flow och ville bara mata in mer information i hjärnan. Sker endast under kvällstid. Hällde i mig lite mer te och åt några kardemummaskorpor (min nya last, tok-goda och billiga på Willys) för att kvickna till lite.
Väldigt intressant föreläsning och jag blev jättesugen på att ge mig ut och fota på direkten. Jag kände dessutom hur jag flera gånger under föreläsningen drog paralleller till det jag läst inom psykologin, och analyserade mycket på ett annat sätt än tidigare.
Känner att det blivit en väldigt bra kombination med kurserna jag blandat, de går in i varandra på flera vis trots att jag inte hade väntat mig det. Verkar dock som att det gör mig lite hjärntvättad, och ännu mer analytisk än tidigare (hur det nu kan vara möjligt?).
Men det är en rätt häftig känsla, att själv inse att jag börjat tänka annorlunda och även börjat fundera mer hur både jag och andra reagerar i olika situationer. Det har även gjort att jag har mer överseende och förståelse för olika typer av reaktioner som kan uppstå. Att det hela är något positivt är jag övertygad om, då min hjärna alltid haft en förmåga att överanalysera, skena iväg i tankarna och bryta ner precis allt i dess minsta tänkbara beståndsdelar… nu kommer jag kanske så småningom kunna strukturera upp allt lite bättre, och förhindra kaos i hjärnan. Genombrott!

Läser igenom inlägget och inser att det inte alls blev som jag hade tänkt att det skulle bli, utan istället blev det kanske årets absolut flummigaste inlägg.! Från tanke till text utan någon som helst bearbetning. Men att det inte alltid blir som man tänkt sig var ju inget nyhet, haha.

Skulle förmodligen kunna sitta och skriva ner en massa dravel som snurrar i hjärnan i flera timmar, men nej, det kommer inte leda till något annat än ännu fler snurrande tankar, så istället ska jag väcka pojkarna och ta med dem ut på en sista rastning i novembernatten och sen krypa ner i sängen och läsa i en av mina ”lycko-böcker”. Det hela kanske bara handlar om övertrötthet förresten, jag blir precis som barn på kvällarna, hyper pga att de är för trötta. Men då blir ju istället frågan – varför blir det så?