balsam för själen.

Dagens föreläsning genomleds med bultande huvud och stark känsla av att längta bort.
Långt bort, från långsam föreläsare, statistiksiffror & beräkningar.
Jag har varit skolless förr, men aldrig någonsin som nu. Inte så,
att det lixom kryper i hela kroppen av tristess vid varje föreläsning och inte så,
att huvudet spjärnar emot med all kraft vid varje tanke på att plugga.
Men det är inte länge kvar nu, intalar jag mig.
Några ynka månader bara.

Hur man lindrar skoltrötthet, huvudvärk och allmänt låg energi för stunden?
Genom lurar i öron, lövprassel, kamera-på-axel & doften av skog.
Följt av soffmys med tidernas gosigaste katt,
tills man trillar in i en eftermiddagslur som blir längre än planerat,
med Escott tätt intill kinden & Elvin i knävecken.

Sånt. 
Sånt som är som balsam för själen.