Vårat 2010!

Sofie
Jag har precis läst igenom mina blogginlägg under året, och inser vilket händelserikt år 2010 faktiskt har varit. En hel del har redan fallit i glömska, inser jag nu…
Jag vet knappt vart jag ska börja.
Året började som vanligt med min födelsedag. Men i år kändes det lite annorlunda – jag fyllde 18. Stort kändes det.
Tog tag i körkortet som jag skjutit på ända fram till födelsedagen, köpte en ny underbar kamera, fotade Maria & Jimmys fina bröllop, spenderade festliga dagar i Åre & såg Erik Grönwall på scen på Bygget.

Under våren hade jag några veckors väldigt rolig och givande praktik hos Malin på Bäckahästar. Helt klart något av det bästa som hände under året, då jag kände mig så himla avslappnad under de här veckorna, och mötte så härliga människor och hästar.
Den 20 Maj tog jag körkort – frihet i ett litet kort och glädjen var stor!

I början på sommaren fick jag mitt första riktiga jobb (annat än vanligt, dåligt betalt sommarjobb) och kunde efter några veckors utbildning titulera mig Informationsmäklare på 118100. När den första lönen kom kändes det himla bra.!
Under sommarens början åkte jag dessutom med Stina och Marcus ner till Karlstad och kikade på SM, superroligt var det att få se det hela på plats!

Många resor över hela landet har det blivit. I juni var jag i Umeå och agilitydebuterade med Diezel. Under sommaren var jag ett par vändor till Sundsvall och hälsade på hos Martina för både midsommarfirande och gatufestande.
Det har även hunnits med två tågresor ner till Enköping, och allra mysigaste Folsberga & Linda. Uppskattat, utan tvekan.!!

Allra roligaste minnet från året måste nog ändå vara agilitylägret som jag och Diezel deltog på i Göteborg i Augusti!
Trots att regnet öste ner större delen utav tiden och att de övriga tyckte att jag var smått galen som åkte tåg 24 timmar t/r så var det en av de roligaste upplevelserna hitills i mitt liv. Kursen för Zeljko och Jenny var väldigt givande och inspirerande, och jag träffade så himla härliga och peppande människor, stor kram till er.!
Måste såklart nämna Kajsa. Underbara Kajsa som jag haft kontakt med via internet och telefon i flera år, men aldrig träffat – förrän på lägret. Och det kändes som att vi hade känt varandra, och umgåtts hela livet.

Under hösten tog jag några vuxenpoäng och skaffade F-skattsedel. Tanken är att utveckla mitt fotande till något mer än bara än hobby.
Årets senare del har innehållit mycket grubblande över framtiden, och jag har även sett en del nya sidor hos mig själv i och med en del tjaffs i klassen – jag är mer driven & mer ledartyp än jag tidigare trott, och jag dessutom ännu mer kontrollfreak än vad jag trodde att jag var. Om dessa ”nya” sidor, eller kanske snarare upptäckter är positiva eller negativa kan jag inte riktigt avgöra. Förmodligen både och.

Nu när jag skrivit ner det här inser jag att 2010 har varit ett riktigt bra år, trots att hösten givit en halvdålig klang åt det.
Känner dock… Om det här året blivit så händelserikt, hur kommer då 2011 bli?
2011. Som blir året då jag tar studenten – och börjar ett helt nytt liv. Ovisst och väldigt, väldigt spännande!

Indra
Lilla Pindran. Hur har hennes år varit då.
Tävlings och träningsmässigt har kraven på henne sänkts markant. Och jag tror att detta har varit väldigt bra  för henne!
Vi har kört på för att det har varit roligt, och fått en bättre känsla tillsammans. Hon har gjort en del jättefina lopp i agilityn, och jag har känt mig stolt över oss, att vi under förra året faktiskt tog oss upp i klass 3 och att vi flera gånger i sommar gjort helnollade lopp och visat att vi förtjänar att vara där – även om det inte räckt till cert.

Lydnaden låg väldigt mycket på is under årets första halva, men målet att ta LpII fanns i huvudet och efter allt för lång tids uppehåll från lydnadstävlandet steg vi åter in på tävlingsplanen med förhoppning om att ta de där två kvarvarande förstaprisen.
Indra gjorde mig otroligt förvånad då, trippade igenom klass II som om hon aldrig gjort annat – och förstapris nummer två var i hamn. Någon månad senare åkte vi till Timrå, och det blev en favorit i repris. LpII – titeln var vår, och jag kunde inte annat än vara stolt över min guldpärla.

Jag har känt mig riktigt irriterad på Indra många gånger under året. Hon är speciell på många sätt den hunden, men samtidigt så himla underbar. Vi har gått igenom mycket tillsammans, Indra & jag.
Det bästa är att hon under året har hållit sig frisk. Lite kennelhosta och lite öronproblem. Men annars ingenting märkvärt. Hennes fysiska form har dessutom också varit riktigt bra under året!

Diezel
I början på året gjorde Diezel debut i utställningsringen. En 1:a och fin kritik i Unghundsklass blev resultatet, jätteroligt kändes det.!
En hel del träning följde under våren, med siktet inställt på en sommar med mycket tävlande. Tyvärr blir det inte alltid som man tänkt sig. Strax efter vår agilitydebut i början på Juni (som jag förövrigt är nöjd över) så började eländet. Överansträning i bogen, och stukade baktår blev diagnosen. Och en sommar i koppel väntade… Pest och pina enligt både mig och Diezel, och sommarens tävlings och träningsplaner grusades.
Men som man säger – inget ont som inte för något gott med sig. Här kom nämligen Linda in i bilden. Hon har ställt upp så himla mycket för oss i sommar, med akupunktur, massage och goda råd. Det har betytt så himla mycket, och även veterinären tyckte att jag skulle vara glad över Lindas hjälp – som ledde till väldigt mycket snabbare tillfrisknande för Diezels del.
Och nog är jag otroligt tacksam för hjälpen med Diezel, men även för att jag fått en ny fin vän i Linda!

Under sensommaren hade jag och D mycket att ta igen. Han blev friskförklarad precis i lagom tid till agilitylägret, vilket blev en härlig nystart, följt av en hel del tävlande under sommarens slut och hösten. Vi utvecklades mycket under starterna vi gjorde, och på slutet kändes det som att det lossnade ordentligt, vi började bli ett riktigt bra team på banan. Två pinnar i varje klass blev det slutgiltiga resultatet, och det kändes som att vi tog en revansch efter en skadefylld sommar.
Lydnadsträningen återupptogs även den så fort han blev friskförklarad, och under hösten debuterade vi i klass tre. Första gången för oss båda. Och nervöst som attan. Tyvärr tog han fel vittringsapport, och resultatet blev ett andra pris. Men såhär i efterhand är jag nöjd ändå över klass3debuten. Han gjorde mycket fint, och att vi kommer ta ett förstapris där så småningom är jag övertygad om.
Trots att vårat tävlingsår inte blev riktigt som jag hade tänkt så är jag himla nöjd med vårat år. Vår relation har utvecklats mycket, och den utvecklas för varje dag som går. Jag kan inte se mig själv utan Diezel.

Detta är förmodligen ett av de längsta inläggen jag skrivit *ler* Imponerad om någon av er orkat läsa igenom allt.
Men det är roligt när man får ner allt såhär, och kan överblicka året. Ett bra sätt att ta åt sig de bra delarna, och sorla bort de dåliga.
Målen, och tankar inför 2011 kommer imorgon!

Avslutningsvis måste jag ändå avsluta med att skicka en Stor Kram till en av mina fina vänner som idag tvingats säga farväl till sin bästa vän. Livet är inte rättvist, och även om jag vill tro att saker sker av en mening, så kan jag ibland inte låta bli att ifrågasätta det…