vallning & vänner.

Jag & grabbarna var nere i södern i helgen. Några få dagar bara,
men ändå, några få, väldigt välfyllda sådana.

Under fredagen flängde jag omkring i Västerås från morgon till eftermiddag.
Som att komma hem, och ändå inte. På samma gång.
Hann med att träffa flera av dem jag saknat allra mest, prata ikapp, skratta.
Sen mötte jag upp Marlene. Vi lydnadstränade lite, köpte med oss mat, och rullade vidare till Eva,
där jag och mina fyrbenta bodde under helgen. Käk, ett hus fullt av vallhundar & bästa tjejerna.
Det är receptet för en härlig kväll, och jag somnade som en sten efter en minst sagt fullspäckad dag.

Under lördagen sken solen.
En saknad Matilda & de finaste WK-pojkarna jag vet, sällskapade oss under
dagen som spenderades i vallhagen.

Thor var i himmelriket.
Han tände mer och mer för varje pass. Och det kändes så kul att se framstegen under helgen.
Svårt som tusan är det med en hund som är envis som synden. Men ack, så mycket jag kommer lära mig.
Så mycket vi kommer lära varandra, jag & Thor. Och när pusselbitarna faller på plats framöver,
en efter en,
tror jag att känslan kommer vara fantastiskt härlig.

Ytterligare ett par pass hos fåren hanns med under söndagen,
innan vi rullade norrut igen. Tacksam, över en fin helg.
Över vänner, som är som klippor,
i livet, såväl som i vallhagen. <3